Att ha en bebisdag
Bebis är väl snart inte ens rätt term att använda, men i min värld kommer de vara bebisar till de passerat två år. Minst. Och nu när vi var hemma på landet senast så passade vi på att boka in några kompisdejter där gos med minimänniskor ingick. Det är helt galet hur fort de växer. Senast vi såg den här keps-killen var när han döptes (och jag bölade ihjäl för jag var så nypreggo och hormonstyrd) i mars. Det var några månader sedan och de små växer fort. Nu satt han med i en egen stol när jag och hans mamma fikade på stans bästa café, och han var så medveten om allt. Han kunde peka, ändra ton på rösten och medvetet framföra sin vilja, sådant som han inte ens var i närheten av sist vi sågs. Men charmen har han inte tappat, den hänger med lika bra nu som då.
Och samma kväll åkte vi hem till våra andra vänner och deras numera 1-åriga dotter. Senast vi var hos dem var i november förra året, då var hon 4 månader. Jo ni kan ju tro att det hunnit hända en hel del där också. Då somnade hon i min famn och var nöjd med att sitta still och skaka en skallra. Nu? Nu far hon runt i hela lägenheten, överallt, och protesterar högljutt om hennes föräldrar ens andas tanken om läggdags innan gästerna lämnat huset. Hennes föräldrar var lite fina som alltid och skämde i vanlig ordning bort oss en god middag. Jo, och vårt lillfrö fick en present. Den lyxen känns inte riktigt rimlig; att bli hembjuden till någon, få äta god middag, få gosa sprallgroda en hel kväll OCH få presenter till bebis. Snacka om maxat!
Det är så annorlunda nu, just dagar som dessa. Tidigare var det bara mysigt, men nu märker jag att jag gör mentala anteckningar och registrerar saker som jag tidigare inte tänkt på. Jag fascineras över knoddarnas utveckling på ett helt annat sätt, och mycket tror jag beror på att min hjärna försöker mentalt ställa in sig på att det snart är vi som sitter där. Att det snart är vi som har en minimänniska i familjen och att det då är vi som ska ha koll på allt. Det är annorlunda. Fast fint. Sedan blir det ganska naturligt så att det bollas många tankar och erfarenheter om graviditet och livet som småbarnsförälder. Det är ju det som största delen av vårt liv kretsar kring nu och någon som blir en ganska självklar punkt för många samtal. Annorlunda, men på ett fantastiskt sätt.
Tänk att det snart är vi.