Att ha en snart färdigpluggad i huset

Juni 2010.

Jag insåg precis häromdagen hur extremt nära det är för min bättre hälft nu. Daniel jobbar nästan dygnet runt på sin slutuppsats (medan jag längtar ihjäl mig efter honom), men om bara några futtiga veckor är han helt klar. Utexaminerad. Färdig. Fem års studier – klappat och klart.

Jag var tvungen att dyka ner och göra en liten nostalgitripp i arkivet. Det känns helknäppt att det hunnit gå 5 år sedan han tog studenten, och att vi redan gör om ”samma” cirkus en gång till. Knäppt men roligt.

Juni 2011.

Ja 4 år låter inte heller riktigt rimligt för den delen. Herrejösses, det känns som max förrförra sommaren. Absolut max. Men om 2 år är det istället min lillasyster (hon som alltid varit jättemånga år yngre än mig!) som står där i ett glädjerus (med sin aningen för stora mössa som envisas med att åka ner lite för långt) och drar ett streck över alla år i skolan. Galet.

Hursomhelst, tillbaka till den där snart färdigbakade chalmeristen som bor under samma tak som mig. Hela grejen är något som legat i bakhuvudet men som inte riktigt känns aktuellt än, förrän nu när jag kom på att vi extremt snart är där. Hur firar man ens en nyexaminerad 24-åring? Och vad ger man i present!? Jag menar, det är sådant här som jag normalt sett lägger minst ett halvår på att planera. Oftast mer. Och man vill väl egentligen ha en stor fest som är helt over the top tänker jag, examen tar man ju vanligtvis bara en gång. Det är trots allt en stor grej som rimligtvis bör firas därefter. (Sanningen att säga så är det kanske jag som är mest pepp på att göra det till en stor grej – men halvan lär knappast klaga.) Vi har helt enkelt ett grymt party att slänga ihop på betydligt mindre än ett halvår. Det kan inte vara en omöjlighet.