Att ha en stockholmshelg runt knuten
Nästa helg är definitivt ingen vanlig helg för mig. Jag ska spendera min allra första natt utan min minimänniska (jag veeet, nu snackar vi mama time här). Nu vet jag såklart att hon kommer ha det världsbäst hemma med pappa, men det är ändå lite nervöst. Jag minns ju knappt hur det är att sova utan att ha henne flåsandes i ansiktet halva natten eller utan att ha en minimänniska i armhålan när jag vaknar. Närheten och goset. Oooooh, bara tanken på en natt utan det får det att suga lite i magen. Fast jag vet att jag kommer må så himla bra av lite fokus på bara mig. En natt blir alldeles lagom.
Och vad jag ska roa mig med istället? Jo men jag ska faktiskt hoppa på tåget upp till Stockholm och spendera två dagar med min mamma, svärmor och svägerska. Middag och Mello-final är det som står spikat på schemat, resten är lite mer luddigt. Strosa runt, fika gott, förhoppningsvis träffa någon kompis, unna mig toalettbesök utan sällskap och ladda batterierna. Det är planen och det känns fasligt bra vill jag lova.
Sist vi var uppe var i höstas, då vi hälsade på vänner och familj en helg. Elsa var fortfarande i full färd med att gåträna och körde non-stop med våra släktingar som glatt fick traska runt, runt, runt med henne. En ny familjetripp måste definitivt bokas in under våren. Det hinner nästan alltid gå lite för långt mellan gångerna.
Oh, jo! Och det var även samma helg som Elsa började få upp ögonen för djur. Hon har alltid haft svårt för ”saker med päls” och när hon var mindre tokdissade hon de flesta gosedjuren. Hundarna och katten hemma hos mina föräldrar var hon inte heller speciellt förtjust i, och hon kunde på riktigt få rysningar bara av att titta på dem. Vi har aldrig kunnat lista ut var det kommer ifrån, det känns helt ologiskt och jättekonstigt då de varit med från dag 1. Hursomhelst, i Stockholm släppte det lite. Våra släktingars hund gillade inte Elsa, och Elsa gillade inte honom. Och ur det växte någon sorts ”hatkärlek” och fascination fram. Så spännande att se utifrån. Ja och numera är djur superroliga och även om Elsa ofta är väldigt försiktig (och ibland lite skraj) vill hon gärna följa efter, peka, klappa och vara nära.
Mina bästa! ♥