Att ha flytt till värmen (Rom, Italien)

Jo men såatte.. Jag är gift med jultomten jag. Japp. Och ungefär så ser våra morgnar ut här i Rom. Han underhåller mig och kommer med önskemål av den stora sorten (helst hade han velat att jag trollade fram 10 extra timmar varje dygn), medan jag skissar ut dagsrutter runt i staden. Vi har några stolpar allt förhålla oss till, sådant som vi helt enkelt vägrar att missa, men på det stora hela så tar vi det lite som det kommer. Dag för dag.

Jag hade inte kunnat tänka mig någon mer tacksam människa att ha med på denna resa. Han älskar allt här. Bokstavligt talat.

Och den eviga frågan som jag förmodligen aldrig lär få svar på, ”vad i hela fridens namn vaktar de?”. På riktigt? Vart vi än kommer så finns vakter. Framför en vägg, absolut. Men vad tror de att jag ska göra – springa igenom väggen? Framför en megastaty 25 meter upp i luften – ska jag klättra upp och sno med den i resväskan hem? Ja, allt är väldigt oklart i denna fråga. Och oerhört fascinerade. Jag inser så mycket som att det måste kosta sjuka mängder pengar att ha så många vakter vars heltidsjobb är att bara stå hela dagar, shhh:a åt folk som pratar för högt eller vifta undan folk som försöker kliva in i kyrkan med plagg som blottar axlarna. Prioriteringar gott folk, prioriteringar.

Dessa vackra, gamla byggnader slutar aldrig häpna. Ibland sätter vi oss ner och allmänt glor en stund. Det får man göra här.
Aldrig ensamma. Alltid i sällskap av andra. Det är inte bara vi som uppskattar denna mäktiga stad.
Spanska trappan är en av de saker som vi nu kunnat pricka av från vår ”obligatoriska turist-lista”.

Detta är fasligt käckt alltså. Rinnande kallt vatten, fullt drickbart, i varje hörn. Så smidigt. Och så otroligt nödvändigt i denna värme. Spontant skulle jag säga att vi ligger på runt 27-29 grader nästan varje dag, och med tanke på hur mycket vi går i solen är vätskebalansen i kroppen alltid lite kritisk. Summan av kardemumman, rent vatten i varje gatuhörn rockar!