Att ha härligt poolhäng (Estepona, Spanien)

Och hur många grejer vi än må lyckas klämma in under vår vecka, så spenderar vi huvuddelen av tiden här. Såhär. På gräset i solen, alternativt i poolen. En dag hängde vi på stranden, men sedan var skuggplats nödvändigt för bill och bull (aka våra grabbar) så då blev gården hemma ett bättre alternativt. Ingen klagade för det. Vi har nära till kylen och all frukt. Och vi slapp sanden som annars hamnar överallt.

Frukten är nog extra glädjande för den där tösen. Hon har halvt bytt namn från juristen till melonen. ”Man blir vad man äter”, ni vet. Och jag har aldrig mött någon som kan äta lika mycket melon som hon gör. Då ska sägas att jag själv är ett ganska stort fan av den sortens vätskeintag. Hon bräcker mig med hästlängder.

Kortspel, eller spel i största allmänhet, är en fantastiskt trevlig syssla som inte bör underskattas.
Bomben. Precis sådär. En huvudlös sådan, de är standard längs spanska sydkusten har jag hört.
  

Två förkylda, ganska obruna svenskar. Brännan kan inte hjälpas, vi är alltid hopplöst bleka. Förkylningen kan kanske eventuellt potentiellt ha varit mitt fel, efter att jag ställt in fläkten riktad rakt mot oss och med ganska ordentlig snurr en hel natt. Jag säger inte att det var mitt fel. Jag säger bara att det var varmt och att jag inte fattade mitt smartaste beslut där. Ja. En bild på det och så den obligatoriska (jagharenlångman-)tåsträckningen på det. Han blundar och jag gör en käck pose som ser helt onaturlig ut – för att lägga till listan över standardsaker.

Medan vi andra äter glass som normala människor stoppar Daniel sin i ögat, alternativt missar munnen och träffar hakan. Det är lite så vi jobbar i fyran. Någon måste vara ”den aningen speciella”, och min käraste axlade rollen fint. Det kan ingen ta ifrån honom.

Kocken trivs bra där i poolen. Han vill inte gå upp.