Att ha klampat runt i fotvrickarterräng

Förra helgen tänkte vi oss en effektiv (på det sociala planet) helg i hemtrakterna, men fick ganska snabbt tänka om. På fredagen hanns både grillning med mina gymnasiekompiar och annat gottigt med. På lördagen låg dock både jag och Daniel som två nerklubbade sälar och funderade på vad som kunde gett oss en käck matförgiftning. Vi kände oss inte alltför ”socialt effektiva” där vi låg i svärföräldrarnas soffa och hade filmmaraton tillsammans med svägerskan.

Fast så kommer man till en punkt där man inte orkar må dåligt längre. Det var min söndag. Då trotsade vi lite illamående och hälsade på mina föräldrar. Ja givetvis hade vi deras (aningen motvilliga) godkännande att stövla in med potentiella magsjukebaciller i huset. Så där roade vi oss en dag. Eller ja, Daniel låg i soffan och sov bort större delen av dagen medan jag och pappa var ut i fotvrickarterräng på jakt efter guld. Naturligtvis inte metallen guld då, utan det mer gulaktiga guldet som är så löjligt gott att äta. Mumma! Eftersom vi drog ett vågat kort och tog fyrhjuligen istället för bilen (trots att vi var ute mellan regn- och åskskurar) fick vi hiskeligt bråttom hem efter att påsarna fyllts på lite. Vi blev inte träffade av blixten, tack och lov, men blöta… Uj uj uj vad blöta vi blev! Gratis tvätt av kläder tror jag att man kan kalla det utan att överdriva speciellt mycket. Men vad gör man inte för att lite god svamp. Nästan vad som helst.