Att ha något som roar alla

I vår familj (och släkt) spelar vi spel. Och under julveckorna blir det snudd på extremt, fast på ett positivt sätt. Varje kväll kör vi minst en omgång av något, kort- eller brädspel, men oftast fler. Det blir snabbt så när man har en hel hög med vinnarskallar som ständigt vill ha revansch. Daniel har alltid sagt att jag är jordens sämsta förlorare (och vinnare – visserligen), men på min sidan matchar familjen den sidan ganska bra må jag säga.

Sedan är vi experter på att spela sönder ett spel alldeles för många gånger, och hade egentligen behövt mer variation. Det senaste är Sequence. Himla roligt spel (så för er som inte hunnit testa än, do it!), men ett sådant som vi spelar lite för ofta. Så om ni sitter på några bra tips gällande roliga sällskapsspel så hit me!

Nu under julen har den här snuttan fått ligga med på en tjock, vikt filt på bordet när spelat samtidigt som hon velat sova och vara sådär halvnära. Det finaste man har sätter man på bordet – right!? Och de stunder hon varit vaken har hon fått sitta med i famnen för att spana lite. Man måste ju lära sig i tid! På bordet låg hon för övrigt även och sov sig igenom hela vår nyårsmiddag. De gånger hon vaknade till räckte det med morfars hand på magen för att hon skulle somna om. Sötan!