Att hälsa på en liten som växer

När vi ändå var i Skövde för att spana potentialen hos några bostäder passade jag på att åka ut och hälsa på denna lilltjorv och hans mamma. Han hade inte ens varit utanför magen i 3 veckor när vi senast hälsade på. Nu? Nu är han 3 månader. Fortfarande lika vacker att titta på, bara lite mindre ömtålig och aningen tyngre att bära.

Jag vet inte om ni greppar lyxigheten i hela situationen, men jag fick alltså åka ut och ta ikapp tid med min vän, bli serverad färdiglagad lunch och snoffsa bebis. Galet bortskämt och så måndagsfint att det inte är riktigt klokt.

Så där spenderade jag min eftermiddag. En svårtoppad och välbehövligt lugn eftermiddag. Lagom tills vi precis skulle säga hejdå (och jag var sen iväg till en visning) passade mini på att kräkas ner hela mig. Himla käckt. Men vi hann i tid och ingen klagade högt på att jag luktade surt – så jag antar att man får se det som ett godkänt betyg ändå.

Nu ser vi fram emot ett dop som står runt knuten. Tiden går så fort. Senast vi var där hade vi med oss en body att växa i, som han då kunde ha drunknat i. Nu premiäranvände han den och den passar. En liten som fortfarande är liten, men som helt klart hunnit bli större. Om en vecka döps han.