Att hänga med aporna (Gibraltar, Spanien)

Såhär börjar vi mer eller mindre varje dag här nere i värmen. Med ett megalass av melon, ananas eller andra frukter. Det, och nybakat bröd som vi köper hos bagaren nere på hörnet i grannhuset. Och med färskpressad juice någon dag. Sådant är verkligen lyx, en uppdukad frukost utomhus med färska saker som smakar himmelskt. Woawoawoaa! Och jag är inget frukostmänniska egentligen, men detta är en helt annan femma.

Emellanåt bjuds det på frukostunderhållning. Som den dagen vi skulle på utflykt söder ut, och vi fick äran att titta på poolskötaren som försökte rengöra poolen utan att koppla i slangen. Det tog honom en förvånansvärt lång stund innan han kom på varför inget hände. Det gör mig eventuellt till en lite sämre människa, men jag fann det ändå himla underhållande.

Efter frukosten hoppade vi in i den lilla röda och svischade iväg. Och allt gick bra tills vi kom fram till Gibraltar och fick syn på bilkön in. Vi övervägde att vända. Sett i backspegeln hade det förmodligen varit ett smartare val (då vi fastnade ännu mer när vi sedan skulle tillbaka ut). Fast med tålamodet på topp höjde vi musiken och rättade snällt in oss i ledet.

Känslan efter 25 minuter i varm bilkö…
… Och med enbart en kamera att roa sig med (borsett från sällskapet såklart).
Två nöjda efter linbana upp till toppen, trots tokvarm promenad nedåt. 

Och som vi garvade åt den där lille som ihärdigt pockade på uppmärksamhet från de äldre. Klättrade på ryggar, stoppade in hela huvudet i munnar, pillade i andra apors näsor.. (Det slår mig nu att mini påminner lite om min karl när han vill ha kramar och gos. Aldrig är hans ihärdighet så stor som då. Ger sig tusan aldrig!)

Två extremt varma och aningen matta inför tanken på att gå hela vägen upp igen (eftersom mellanstoppet för linbanan var trasigt) med alldeles för lite vatten till hands. Förövrigt borde jag leta upp ett par solglasögon åt den där ”sol i ögonen-känsliga” grabben, så han slipper kisa 90% av sommarhalvåret. Det får bli ett nytt uppdrag!

Matkoma delux. Jag var aningen sugen på att göra hen sällskap där i skuggan.
Eller där uppe. Där hade jag också kunnat tänka mig att hänga en stund. Gratis hårkli som bonus, känns bra.
Tur att utsikten är fin och förgyller de stunder man vill stanna och gråta en skvätt. Den gör det värt promenaden.

Emelie smög i bakgrunden och tog skydd. Hon och aporna var liksom inte riktigt lika bundis som vi var. Gissa om vi andra därför skrattade när en apa tog tag i just hennes ben, varpå hon illskrek och började hoppa runt i cirklar. Uj uj uj, jag säger då det!

Och varje gång får denna bild mig att skratta. Minnet av vår tillfälliga fotograf som såg lite fundersam ut ett tag innan han osäkert bad mig och Daniel att byta plats. Han var för stor så man såg inte klippan på bilden annars. Standard. Och den där längdskillnaden på alla gruppbilder från resan – hilarious! Det blir ganska tydligt att jag är gift med en lång(!) man, om någon hade missat det.

Och den där skylten. Det är minsann inte varje dag man kan följa en och samma väg för att komma till:
a) stranden
b) flygplatsen
c) ett nytt land
eller
d) bara för att parkera bilen