Att hitta en gammal guldgruva

När jag häromdagen skulle rensa ur min inkorg på mailen hittade jag alla möjliga spännande mail. Vissa mer spännande än andra, och många av dem rörde bröllopet så de skrev jag faktiskt ut och la i vår bröllopslåda – den börjar bli lätt överfylld nu om vi säger så. Jag hittade även flera mailkonversationer jag haft med min fina mormor och jag inser nu att vi alltid lyckas klämma in några (ibland egen-påhittade) superlativ som avslutning. Alltså som underskrift så hyllar vi oss själva. Moget. Väldigt moget. Jag menar, lyssna på detta. Detta är alltså från en av alla våra mailkonverastioner.

– ”Världens bästaste mormor”
– ”Bästa, vackraste barnbarnet”
– ”Jättebästaste mormorn”
– ”Det vackraste, finaste barnbarn denna jord någonsin skådat”
– ”Det bästaste som finns på jorden i skrivande stund”
– ”Ditt äldsta och klokaste barnbarn”
– ”Allra bästaste mormor bland alla andra mormödrar som du har”
– ”Ditt mest undersköna och begåvade barnbarn”
– ”Din bästaste släkting”

Nej men vi har inte så höga tankar om oss själva, nää. Inga överdrifter här inte. Ren fakta liksom, det blir bäst så. Och när man ser det såhär så verkar det ju inte alls som om vi försöker bräcka varandra.. Haha! Det är minst sagt en underhållande uppgift att gå igenom alla mail vi skickat.