Att hitta lösningar och ha krigsråd (Tortuguero, Costa Rica)

Det finns två sätt på vilka man kan välja att ta sig an ett problem:

1. Hitta en lösning.
2. Skita i det, svära lite och ge upp helt.

Vi hade så att säga ett problem. På väg till Tortuguero stannade vi för att handla lite. Min pappa införskaffade en flaska Whisky. Och han betalade för den, det bör klargöras en extra gång. Men tror ni sedan att de, i butiken, kom ihåg att ta bort säkerhetsspärren på flaskan? Icke. Tror ni att min kära far kollade ifall det ens fanns någon spärr? Nope. Så där satt han snopen med vad som verkade vara en flaska omöjlig att bryta sig in i.

Han valde dock att hitta en lösning. En bra fickkniv bör aldrig underskattas. Med ett ovanligt stort tålamod (för att vara min far) och en redig stunds karvande kom låset av och flaskan skruvades upp. I samma veva passade mormor över en osäkrad flaska bubbel till morfar, varpå korken flög i taket och med enbart millimeters marginal missade morfars öga. Ingen kan säga att våra kvällar inte är händelserika och fulla av spänning.

Och så kom det sig att vi satt där i ett rum med fullt genomblås (aka fönster utan fönster), skålade i kaffekoppar samt tandborstglas av plast (man får inte vara så kräsen när tillgångarna är begränsade) och höll familjemöte. Eller krigsråd, som det av någon oklar anledning kommit att kallas. Hade det inte varit för att mötena fått sitt namn långt tidigare så hade man kunnat tro att det beror på att vi skjuter iväg saker, eller bryter oss igenom säkerhetsspärrar, medan vi bestämmer hur tiden ska spenderas. Sådana kvällar har vi.

Krigsråd alltså. Med en numera öppen Whisky-flaska och ett fortfarande fullt fungerande öga.