Att inte riktigt få grepp om vädret

Det här med att bo i Göteborg. Det är en fantastiskt stad när det är fint väder, så vacker att det nästan gör ont, men herrejisses vad det svänger. I söndags hade vi så soligt väder att det kändes precis som vår. Lyckokänslorna var all over the place och livet kändes allmänt tokbra (bra väder brukar ha den effekten på mig). Ja ni ser ju själva – ingen hade kunnat tro att det precis varit vinter i hamnen. Måndag morgon däremot? Ja då snöade det blask. Jag skojar inte. Plusgrader och blaskiga flingor stora nog att kunna dränka en björn. Och de dagar det regnar hjälper inte paraplyer, nej för här regnar det från alla håll. Jag skulle kunna svära på att det ibland regnar nerifrån och upp. Man kan tro att det skulle gå emot någon naturlag eller sådär, men Göteborg bryr sig tydligen inte. Och vi ska inte ens börja prata om hur kallt det blir här. Jag och Jenny (som är 110% norrlänning i hjärtat) brukar skratta åt det där; 30 minusgrader i Norrland är inget mot 10 minusgrader i Göteborg.

Fast ändå. Söndagen. Den gav hopp och viskade ett löfte om att våren någonstans är på väg. Att vi går mot ljusare tider – även i Göteborg. Det ger mig en bra känsla i kroppen, en hoppfull och lätt känsla. Och det välkomnar vi med öppna armar.