Att inviga en bröllopspresent

I bröllopspresent fick vi bland annat ett s.k. supertält (egentligen är det väl bara ett riktigt bra tält) och vi har inte haft varken tid eller tillfälle att inviga det. Men nu under midsommarhelgen passade vi på att slå upp det och flytta in. Med vid ”inflyttningen” var både jag, Daniel och min lillasyster och för att göra en lång story kort var det inte alltför luftigt att bo där inne. Fast så bodde jag ju med herr och fröken långben, vilket kanske kan förklara saken. Dessutom hittade vi ju inte alla finesser och små fiffigheter mitt i natten när det var kolsvart, så om vi hade använt tältet som så borde (sova med huvudet åt rätt håll, använda myggnätet för att ventilera så det inte blir vrålvarmt och huuur kvavt som helst – ni vet, basic-sakerna) hade antagligen upplevelsen varit aningen mer behaglig.

Nåja. Vi överlevde och kunde haft det värre. Under natten blåste det som attan och regnet vräkte ner. Inte en kotte räknade med att vi skulle komma ut torra på morgonen. (Vårt tält tackar för förtroendet.) Men visst gjorde vi det, inte en droppe hittade in till oss. Elise sov i mitten eftersom hon var rädd (för vad är ännu oklart), och det var faktiskt inte så hemskt som man kunnat tro att sova som packade sillar. Vi hade rentutav ganska roligt där. Varmt (bortsett från mitt i natten), men roligt.

Fem av fem nattluvor till vårt supertält som tydligen klarar allt!