Att jaga staden runt efter körsbärsblommor

Jag kom i förra veckan på den sprillans superbra idén att jag ville börja samla familjebilder med rosa körsbärsblom i bakgrunden. En gång varje år ni vet, jag tycker det är så roligt att spara och titta tillbaka på. Nu med lilla frö i magen, och nästa år med lilla frö på armen. Jag snöade in totalt på det där och hade världens planer på hur jag skulle ordna upp allt. Problemet är bara när man kommer på att man vill ha körsbärsblommor som bakgrund och alla träd har blommat över sedan en dryg vecka tillbaka – då förvandlas det snabbt till en typiskt dålig idé att snöa in sig på.

Fast inte gav vi upp för det, nej.

Så en vardagskväll efter jobb och skola drog vi med oss bästa Hannes ut till Botaniska Trädgården för att knäppa några bilder och umgås. ”Några timmars kvällsol skulle vi säkert hinna få!” Det kan ha varit den mest misslyckade (fast fortfarande väldigt underhållande) fotografering jag någonsin varit med om. Till att börja med irrade vi runt i Slottsskogen innan vi insåg att vi var på fel sida motorvägen, ja redan där hör ni ju. Sedan gick vi genom hela Botaniska i jakt på rosa träd, tills vi kom till andra sidan av parken. Inte ett enda vettigt (eller halvvettigt) träd hittade vi.

Väl där sa Hannes ”vi missar säkert allt när vi går på vägen, vi borde kanske gå lite vid sidan av istället”. Sagt och gjort. Vi traskade in i skogen (jag med mina ”vardagsklackar” då de var lite mer fototrevliga än gympaskor – en värdelös idé) och gick helt vilse. Alla tre var för stolta för att gå samma väg tillbaka, så istället envisades vi med att pusha på framåt. Ja, det slutade med att vi klättrade över en klippa i form av ett mindre berg (för det var ”närmaste vägen”), hoppade fram bland stenblock och kanade ner för leriga sluttningar innan vi slutligen fick ögonkontakt med vägen igen.

2 timmar senare, lagom genomsvettiga, lätt uppgivna och med blåsor på fötterna fick vi syn på rosa blommor (i helt fel nyans) och deklarerade att ”denna buske får minsann duga nu”. Vi gjorde oss klara, ställde upp och – TADAA – insåg att batteriet till kameran inte hade kommit med i packningen. Jag bokstavligt talat låg på marken och skrattade tills jag tjöt och tårarna rann.

 
 
Foto: Hannes Sandahl

Vid det laget ansåg Hannes att vi hade kämpat för mycket för att ge upp, så han åkte hem och hämtade det kvarglömda batteriet. Jag och Daniel fortsatte reka Botaniska, och lagom när solen låg långt bakom moln hittade vi ett rosa träd. Ett träd som föll mig i smaken, var tillräckligt grentätt och var av rimlig höjd. Lagom körsbärslikt. Och gissa var det stod placerat? Jo precis vid ingången. Fint. Det enda trädet i hela Botaniska som vi hade lyckats missa.

Så vi knäppte några bilder att spara i familjealbumet och huttrade oss sedan in mot Linné samt alla restauranger. Under en värmelampa i ett inglasat rum och med tapas på bordet parkerade vi oss resten av kvällen. Alldeles lagom. Och för att ha jagat körsbärsblommor efter att de blommat över tycker jag att uppdraget gick helt okej ändå.