Att känna av tidsskillnaden

I fredags var vi hemma hos svärföräldrarna och vid femtiden hade vi en sådan där fantastisk kvällssol som man bara måste älska. Varmt ljus och det känns i hela kroppen att det går mot sommartider. När jag var mitt uppe i att beundra ljuset och värmen kom jag på att vi för bara några ynka månader sedan stod på exakt samma plats, fast då i tjocka vinterkläder, och tog kort på en kvällsdimma. Eller ja, klockan kan inte ha varit mer än tre på eftermiddagen men eftersom det är mörkt känns det som kväll. Och tänk bara vad fint att vi ändå får alla dessa årstider. En konstrast till varandra och ständig variation.

Fast detta måste ändå vara min favorittid på året. Våren. När ljuset och värmen kommer tillbaka, alla människor börjar automatiskt bli lite mer kärleksfulla och glada, vinterjackorna åker av och hela stämningen liksom strålar hoppfullhet och förväntan. Ja, detta är nog min favorittid att leva.