Att känna peppen genom ett reklamsamarbete

Det finns vissa saker som sitter långt inne att erkänna. Som det att jag är hemskt pepp inför morgondagens biodejt med en av mina vänner. Alltså inte sådär lite-grann-i-hörnet-pepp, utan verkligen megamegapepp. Och jag har varit det hur länge som helst. Det är i sig ganska ovanligt i nuläget att jag taggar igång ordentligt överhuvudtaget (det finns sällan energi över till det och få grejer utöver min familj får mig numera allt jubla nämnvärt). Det andra som gör det aningen otippat är att jag inte var speciellt imponerad av första filmen. Inte alls faktiskt. När jag (och samma vän som jag dejtar imorgon) såg ettan på bio så var den helt okej. Det var den. Sedan fick jag för mig att jag skulle tvinga Daniel att titta med mig en gång hemma för några månader sedan. Gode gud alltså. Det var plågsamt. Verkligen mellanmjölk, och Daniels totala frånvaro av pepp gjorde nog filmen om möjligt ännu sämre. Den var så.. blank bara.

Trots allt det är jag nu orimligt pepp. Kan inte förstå varifrån det kommer. Jag erkänner att jag kollar trailer ungefär (minst) en gång per dag. På riktigt ja. Snälla säg att jag inte är ensam om att ha peppat den här filmen aningen för mycket? Kanske är peppen mest på kvällen i sig, med middag och välbehövligt kompishäng, eller så beror den på att det var år och dagar sedan jag sist var på bio. (Faktum är att senaste gången nog var kvällen innan förlossningen med Elsa drog igång, så 18 november 2015.) Eller så är jag helt enkelt mer pepp på filmen än jag kan erkänna för mig själv. Det kanske sitter djupt där inne, vem vet. Hursomhelst är det biokväll imorgon. En barnfri biokväll i fantastiskt sällskap. Och jag längtar som ett barn innan julafton.

Inlägget innehåller reklam.