Att kläcka ett 4-månadersägg

Vissa påskägg är finare än andra, och i år fick vi ett som till och med slår de godisägg som min, aka världens bästa, mamma gav ”alla barnen” (behöver jag nämna att jag älskar att jag och Daniel fortfarande går under den listan). I år fick vi det bästa av de bästa. Ett megastort ägg som innehöll något bra mycket sötare än godis. Mammahjärtat spricker lite när jag tittar på den där glada lilla fågelungen.

Nästa år, när Elsa är aningen större och inte längre själv får plats i påskägg, ska jag se till att ordna en ordentlig äggjakt åt henne. Jag har redan nu planer för hur detta ska bli det stora guldägget. För det är klart att man måste få leta påskägg när man är liten. Och det är klart att det måste finnas ett megastort guldägg gömt någonstans.

Påsken fick givetvis också stå för månadens tema. Tänk att hon är hela fyra månader, vår lilla påskkyckling. Finast i världen och det bästa vi har. Det är så fantastiskt att få följa varje steg längs vägen och se hur utvecklingen går framåt varje dag.

• Hon har hittat sina fötter och är så tokfascinerad av dem.
• Att åka rutschkana ner för pappas ben är hysteriskt roligt. Likaså titt-ut och andra lekar där det poppar upp saker plötsligt, det får henne att skratta så hon kiknar. Och om man tappar mjuka trasor eller liknande på henne – galet underhållande.
• Hon har börjat smaka frukt, och även om hon inte riktigt köper konsistensen på olika saker så ÄLSKAR hon alla smaker. Hon sitter gärna med när vi äter och gapar som en fågelunge i hopp om att något ska landa i hennes mun. Allt som serveras på sked eller i glas sträcker hon sig efter.
• Hon har börjat vrida på sig för att titta vems knä hon sitter i, och sträcker sig ofta upp för att känna med sina små händer i ansiktet på folk.