Att längta efter pappa

Vardagarnas absoluta höjdpunkt är den när pappa kommer hem från jobbet. Den åsikten delar både jag och mini. Under en period så tjöt(!) hon av glädje när kan öppnade dörren. Alltså verkligen skrek i den gällaste falsetton hon kunde uppbringa. Numera nöjer hon sig med att storögt tjoa ”bapa BAPPPPA baaapaa bapabapabapabapa!” och springa honom till mötes.

Mina största kärlekar!

När jag för ett tag sedan läste några kurser i skolan så var Daniel hemma betydligt mer. Det märks att han dragit upp antalet arbetstimmar igen, för vår lilla dam har gått och blivit ganska mammig den senaste månaden. Just där på kvällen när pappa kommer hem dock, då är det han som är den solklara favoriten. Och då ska det lekas. När vi åkte hem från Skövde i helgen så plockade vi med oss mitt gamla keyboard, så numera brukar de alltid sitta och spela en stund tillsammans innan kvällsmaten. Nåja okej, ”spela” vore kanske mer korrekt att kalla det.

No need to say att vi längtar tills pappa (förhoppningsvis) går på långledigt i jul. Att få flera veckor där vi kan familjebusa och tokmysa hela dagarna, med noll hänsyn till yttre krav. Det känns som den absolut bästa julklappen i år, utan tvekan. Men först tar vi fredag och helg. En riktig kalashelg dessutom. Och ikväll får de där två hjärtana roa sig på egen hand, för jag ska minsann kalasa med en av mina bättre vänner som idag påbörjar livet som 30-åring – HURRA!