Att leva livet som småbarnsförälder
Inatt hade vi bebis som absolut inte kunde tänka sig att sova, utan som istället låg vaken och krävde sin dos uppmärksamhet. Hon blir nästan alltid tokpigg så snart vi andas en tanke om sömn och då är det snudd på omöjligt att få igen de där ögonlocken. För henne är det ingen match att hålla sig vaken i tre timmar (eller ännu mer) om hon väl sätter den sidan till. Och visst kan det vara lite tungt de gånger man själv spetsat in sig på sömn, men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka det är lite charmigt.
Bebisar kör liksom sitt eget race och som vuxen får man bara snällt anpassa sig. Vill mini ligga vaken och prata fram till 3-tiden så får vi snällt finna oss i det. Då ligger vi där i sängen och filosoferar kring livet, delar ut pussar i oräkneliga antal och sjunger. Och vill hon gosa i famnen så får hon alltid det, no questions asked. Jo nog tycker jag att det har sin charm (även om jag dansar segerdans de gånger hon somnar fort och ger oss en lång natt utan uppvak).
Personligen finner jag småbarnslivet hittills vara så väldigt mycket enklare än vad jag väntat mig. Jag hade målat upp en bild av barnskrik dygnet runt och konstant sömnbrist. Vi må kanske ha fått jordens enklaste unge, vad vet jag, men min bild stämde inte för fem öre. Hon gråter nästan bara om hon har ordentlig magknip (huvuddelen av gångerna hinner vi se till hennes behov innan hon börjar gråta) och hon sover sig igenom nätterna med 1-2 uppvak. Att hon vill ligga vaken och snacka lite längre än planerat innan hon somnar stör allt som oftast inte det minsta, utan är som sagt mest charmigt. Det är trots allt bara en kort period i livet och då kan jag tycka det är ganska mysigt att inte kunna styra över allt, utan att tvingas ta det lite som det kommer.
Kvällarna har blivit mina absoluta favoritstunder på dagen. Det är något speciellt just där när vi kryper ner i sängen hela familjen och bara har en adventsstjärna tänd i fönstret. När vi ligger med mini mellan oss och konstaterar att vi verkligen är rikast i världen.
Hennes hand letar sig varje kväll fram till mitt ansikte (som hon sedan grejar runt med en stund), och jag fascineras alltid över hur vi lyckades skapa den där lilla, alldeles perfekta människan. Och så berättar vi för henne hur mycket vi älskar henne. Även om hon inte förstår orden än så har jag lovat mig själv att aldrig låta en dag passera där hon inte får höra hur älskad hon är.
∞
Nalledräkt | H&M