Att mellanlanda där allt händer (Kastrup, Danmark)
Jenny är mycket för det där med intervjuer hon. Och det började redan i Danmark, när vi var på väg till USA, då hon dels var oerhört fascinerad av min packning (ja okeeeej, jag gillar inte flygplansmat och dör av jetlag om jag inte får i mig något alls – och godis är gott!) och dels fann det orimligt spännande att jag behövde gå in för en ”random check” vid gaten. Hon hade nog sett framför sig en lång, utdragen intervju om det sistnämnda, fast så dök mina danska polare upp så då fick hon snabbt ge upp den tanken. Det är fortfarande himla underhållande att tänka tillbaka på den stunden; hur många språkliga misstolkningar kan man trycka in under 10 minuter? Jag kan lika gärna erkänna för mig själv också, danska är helt enkelt inte min starkaste sida.
Och för er som undrar hur äventyret slutade finns denna film (också den inspelad på Kastrups flygplats). För det var ett äventyr in i det sista, och ett tag trodde vi minsann att vi skulle få stanna i staterna lite längre än planerat. Högst ofrivilligt dock. Fast som alltid så löste det sig, om än inte på ett sätt jag skulle kalla smidigt. Ja, jag får väl lägga in en liten ”varning för lång och detaljerad berättelse”. Man får titta om man vill, och om inte så kan man nöja sig med att veta att vi kom hem även om det såg mörkt ut ett tag. Det är okej det också.
Någon borde egentligen skriva en bok om den här resan. Eller göra en film av det. En ”riktig” film. Jag har aldrig tidigare varit med om något som ens är i närheten av vad denna resa inneburit, och det skulle förvåna mig något oerhört om jag någonsin får vara med om något liknande igen. Fast det har varit en fantastiskt spännande och händelsrik period, och jag är glad att kunna lägga den i ryggsäcken med erfarenheter. Jag samlar nämligen på sådana.
Och på tal om att ha en samling erfarenheter i ryggsäcken. Det var ju inte första gången jag besökte the Big Apple och staden som aldrig sover. Och det väcktes en hel del roliga minnen från när jag jag var där med mormor och mamma under våren 2008. Tänk att det var ganska exakt 6 år sedan nu. Tiden går fort och jag är som sagt oerhört tacksam för alla kapitel som hittills finns i min ”livsbok”. Jag har en stark känsla av att jag alltid kommer vara lycklig och nöjd med mitt liv, och det är en fasligt skön känsla.
Central Park, 2014.
Central Park, 2008.