Att pausa

Detta underbara studentliv som jag, allt som oftast, lovordar då det innebär så mycket fritid och eget planerande har faktiskt sina baksidor. Jo. Tänka sig, det är inte bara lugnt och skönt hela tiden. Vissa perioder vill man bara krypa ihop till en boll under täcket och inte gå upp ur sängen för att det är så mycket att ta tag i. Som nu. Daniel har sin slutspurt på kandidaten (och en hel del annat bös) samtidigt som jag jobbar och pluggar konstant. Som om inte det vore nog vankas dessutom tentatider för min del. Förra veckan hann vi knappt träffas, trots att vi bor under samma tak.

Ni kan ju tro att jag dog lite av lycka när Daniel i lördags skickade meddelandet ”vill du gå på dejt med mig? Var klar vid 19.00, jag plockar upp dig!”. Jag älskar den där mannen så mycket att hjärtat värker och jag ibland tror att jag ska spricka. En sådär kärleksbubblig, hemlig date night med världens finaste. Kan det bli bättre? Jag tror faktiskt inte det. Det blev en minst sagt välbehövlig paus från allt. Fortfarande smått lyckobakis, vilket jag alltid blir efter att ha spenderat så mycket tid med min bättre halva, känns veckan genast mycket lättare att ta sig an – något som jag är oerhört tacksam för.