Att planera för framtiden
Magen i vecka 30 (29+1).
Det är verkligen en helt ny situation att stå inför, detta med att ha en växande familj. Allt måste tänkas igenom och läggas upp en plan för. Åtminstone är det så för oss, jag är ett planeringsfreak och skulle må fruktansvärt dåligt av att bara ”ta det som det kommer” och inte ha någon som helst idé kring hur allt ska gå runt. Att det sedan aldrig blir precis som man tänker sig är en annan femma, men en grundplan måste finnas.
Mina studier är en sådan sak. Både jag och Daniel värderar familjetid högst av allt och kommer vara hemma så mycket och så länge som det går. Om ekonomin går runt är vi nöjda, men vi har inget som helst behov av att jobba mer än nödvändigt bara för att leva lite lyxigare nu under småbarnsåren. Fast samtidigt som jag vill vara hundratio procent närvarande hemma som mamma så vill jag även ha en plan för när och hur mina studier ska avslutas. Ett jobb hade varit enklare på den punkten – man tar ledigt och sedan är det klart. När man vill återgå till jobbet så går det ofta att välja i vilken utsträckning, om nu inte heltid är det som känns bäst. Studier däremot, de kan vara så himla låsta till vissa punkter under året, och om man missar dem så får man vänta ett helt år på nästa möjlighet. De senaste månaderna har jag därför sprungit på möten kors och tvärs i mina försök att få igenom mina önskemål kring fortsatt studiegång. Jag hade nog aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara så svårt (ja till en början helt omöjligt) att få igenom ett individanpassat studieschema på lärarutbildningen. Jisses alltså! Systemet är verkligen inte gjort för att man ska kunna få barn och ändå bli klar med sina studier inom en rimlig framtid. Snudd på löjligt begränsande.
Jag har fått fjäska, lirka, pusha och dumförklara. Det har dragits så himla långt på det mest absurda sätt. Men nu, efter en hel del slit, svett och tårar, verkar det dock ha löst sig. Och som det ser ut så checkar jag ut från allt den 2 november och har helt ledigt (halleluja!) fram till sent på våren. Då kan jag läsa en kurs, ta ledigt över sommaren och läsa två kurser i början på hösten. Sådana kurser där jag kan vara hemma huvuddelen av tiden och Daniel kan ta ledigt när jag absolut måste åka iväg en kort stund. Jag måste inte hoppa på kurserna, men jag kan om jag vill och det känns rätt just då. Och därefter har jag inte alls mycket kvar av min utbildning.
Jo, vi har en plan. Den kanske ändras längs vägen, men det är en plan. Något att förhålla sig till och falla tillbaka på. En struktur för att slippa tänka sen, utan bara kunna koppla bort allt och njuta. Mitt organiserade jag jublar inombords. Och om sisådär 3,5 vecka så går jag på föräldraledighet, det hade inte kunnat kännas mer efterlängtat och välkommet.