Att pröva fiskelyckan

Imorse gav sig grabbarna ut på sjön för att lägga ut nät. Förhoppningen var väl att det skulle hinna nappa till middagen, men lika mycket handlade det nog om att komma ut på sjön och njuta av klucket från vågorna. Att få njuta av det där vackra, stilla.

Även min bättre hälft hade visst fått pröva på att ro, det är sådant man måste lära sig här uppe. Han fick nog ett okej betyg tror jag – för att vara första gången. Min pappa hade tydligen sammanfattat insatsen med ”aldrig förr har någon varit i så många riktningar på så kort tid”. Och det får ju ändå anses vara ganska skickligt kan jag tycka. Heja älskling! Och de kom ju i land.

Och när de några timmar senare skulle checka näten visade det sig att de slog rekord. Det blev en minst sagt sen middag, men det räckte och blev över om vi säger så. Vi hade förmodligen kunnat mätta halva byn, minst.