Att räkna ner dagarna till sommaren

Just nu är jag i det där läget att jag bara räknar ner. Jag räknar ner dagarna tills Daniel är färdig med allt sitt så vi får vara lediga tillsammans. Det är först då sommaren startar för mig – när vi kan ta med lunchen på picknick, spontanbada ifall solen tittar fram och när vi kan gå på sena date nights utan att det går ut över något annat. När allt känns bekymmerslöst och stressfritt. Först då är det sommar på riktigt. Så nu räknar jag bara ner dagarna.

Foto: Hannes Sandahl

I år har vi en helt magisk sommar framför oss dessutom. Ovanligt mycket ledig tid, tokroliga saker inbokade och väldigt få måsten. En alldeles optimal sommar, bara vi två. Väldigt lagom på alla sätt. Precis en sådan där sommar som man önskar sig innan familjen utökas med en minimedlem som kommer ta ett visst mått fokus från förhållandet. För så tänker jag att det alltid blir med barn, mindre egentid. Det är något vi med glädje ser fram emot och för oss känns det inte någonstans som en uppoffring (snarare tvärtom, att allt blir lite roligare med barn), men det skadar inte att ta vara på livet som det är idag så länge vi har det såhär. Jag älskar ju tillvaron som den är nu också.

Tänk att kunna ligga i gräset, läsa en bok, sörpla drinkar och gosa med en mage som växer. Att kunna åka ut till landet när vi vill, snofsa fluffig kattunge orimligt mycket och ta grillkväll närhelst vi önskar. Att hinna diskutera och planera inför att lilla frö anländer, utan stress och panik. Att träna utomhus och bli stark i kroppen. Att kunna åka på alla de där utflykterna. Att anordna volleyboll-dagar med vännerna. Ja och att hälsa på alla de där vännerna som vi nu inte hunnit med men som alltid är så förbaskat trevligt. Kanske gosa lite bebis hos en eller två av dem. Tänk bara.

Det blir en bra sommar i år, jag är helt övertygad. Och nu är det bara dagar kvar innan den verkligen kan börja.