Att säga god morgon

Vi har precis vaknat (eller ja, pallrat oss ur sängen åtminstone) här och njuter av det där lugnet som bara en morgon kan erbjuda. Mini är expert på att matcha mina sovmorgnar (halleluja!) och när vi väl vaknat brukar vi alltid ligga och dra oss länge i sängen. Kramas, gosa, amma, krypa runt, prata och leka en stund. Imorse väcktes vi dock av att snickaren som ska kolla på kaklet i vårt badrum (och som dykte upp oanmäld) stod utanför dörren och plingade på hundrasjuttioelva gånger. Men han var snabb och nu är vi åter tillbaka i vårt normala morgonlunk. Ordningen är återställd.

Livet som föräldraledig med vår pärla är så väldigt fint, och jag längtar inte alls tillbaka till mina gamla sysselsättningar. Inte för fem öre. Jag älskar att jobba och har alltid gjort (och studierna ger en frihet som jag alltid värderat högt), men jag hade gladeligen kunnat vara hemma med Elsa tills hon börjar skolan – minst.

Det är alltså såhär vi brukar starta igång våra dagar här hemma. Med sovmorgnar, att krypa (eller ja, vår lillskrota ålar oftare än hon kryper), läsa böcker, äta långfrukost och bara mysa runt. Känna in vad vi vill hitta på för dagen.

Det senaste har vi umgåtts med vänner nästan varje dag känns det som, så idag har vi bestämt att vi kör solo. Bara jag och mini. Röja undan lite inför helgen, pricka av saker på familjens todo-lista och njuta av solen ute. Pappa slutar tidigt och möter upp oss på BVC för en sen 8-månaderskontroll i eftermiddag, och efter det ska vi unna oss en lugn, lång kväll. Bara leka och äta gott.

Så, god morgon världen och välkommen onsdag!