Att säga hej till vecka 16

 
Sju dagar närmare ♥ Magen i vecka 16 (15+0)

Det känns nästan som om magen pausat sin växtspurt den här veckan, och som att den inte är mycket rundare än förut. Jag antar att det inte är helt orimligt att svullnaden (för nog måste saker varit svullna?) börjat lägga sig för att ge mer plats åt det som faktiskt måste få växa. Det är så himla fascinerande att få följa denna utveckling.

Och lilla frö? Hela 10 cm lång och 70 gram tung är mini idag. Att spräcka decimenter-gränsen känns ändå som en liten milstolpe och 70 gram är dessutom tyngre än hela moderkakan, så det börjar arta sig. Minis ben är nu längre än armarna, och de har övergått till ett mer avancerat utvecklingsstadie. Som om inte det vore nog kan hen även koordinera sina rörelser som svar på nervimpulser från hjärnan, så det är fullt high life inne i discokulan. På de yttepyttesmå tårna börjar ännu mindre tånaglar växa fram. Huden är just nu helt täckt med lanugohår (för att reglera kroppstemperaturen) och underhudsfett börjar bildas.

Mama bear: Livet som preggo är fortfarande helt magiskt och jag fullkomligen älskar det. Det är så himla häftigt att tänka att vår bebis redan är som en avokado i storlek ungefär. Nu i veckan vaknade vi en dag och och började tokskratta åt hur mini för första gången flyttat runt där inne. Magen var helt platt till höger om naveln, medan det på vänstra sidan stack ut helt knas. Ja, och så fick jag för en kort stund lite feeling om att det skulle vara en flicka där inne. Det gick dock över om nu är jag lika oklar i tankarna som tidigare. Vi har även konstaterat varför jag har haft ”ont i höften som om en nerv låg i kläm” de senaste veckorna – jag trodde det var alldeles för tidigt men tydligen är jag en av de där som började känna av foglossning redan i vecka 13-14. Oh well. Och håret har varit hiskeligt tovigt nu (fast det skulle kanske kunna vara en kombination med att jag borde klippa mig).

Veckans cravings: Den totala opeppen på sötsaker och den istället extrema besattheten av citrus hänger med. Nu har salta saker också blivit en grej – helst oliver och djungelvrål (det enda godiset jag nu gillar).