Att säga hej till vecka 18

 
Sju dagar närmare ♥ Magen i vecka 18 (17+0)

Det bara så poff och så försvann magen. Den ser liksom ut att ha gått tillbaka till samma storlek som i vecka 14-15, tji fick jag för att jag sa ”nu kommer det nog ta fart på riktigt”. Jag har dock läst att många upplever exakt samma sak i ungefär samma vecka, så det återstår helt enkelt att se. Bebisen ligger ju kvar där inne och växa lär magen göra förr eller senare.

Och lilla frö? Sedan förra veckan har mini bara vuxit 1 cm på längden (13 cm) men gått upp hela 40 gram i vikt (140 gram). Det märks i sanning att det är nu hen börjar jobba på hullet (även om allt fortfarande är tunt och blodådror fortfarande är väldigt synliga). Öronen sitter på sin slutgiltiga plats, så framöver kan vi börja träna på att skilja olika ljud åt: ”detta är pappas röst – och detta är en ko som hälsar” (sådant som jag tänker kan vara svårt att veta när man är liten och ännu inte har sett världen). Även om jag fortfarande inte känner av det så lever mini runt för fullt där inne med kullerbyttor, sparkar och grimaser.

Mama bear: Det märks att något gror där inne i magen, för jag känner ibland av som växtvärk fast utan just värken. En känsla som är svår att beskriva i ord. Och sedan får jag förbaskat ont i höger sida mellan varven (främst när jag sträcker på mig, hostar eller nyser) och det verkligen sliter(!) i fästena. Den kanske är kopplat till att mini alltid tycks vilja ligga i vänstra delen av magen, vad vet jag. I övrigt är jag ovan vid att vara såhär liten (det är till och med två som kommenterat det nu), eftersom jag annars varit ganska stor sedan vecka 6. Vi försöker dock njuta av varje sekund – oavsett storlek på magen.

Veckans cravings: Matsuget i största allmänhet har dalat ganska kraftigt senaste veckan. Ramlösa (citrus) med limeklyftor och isbitar slinker dock alltid ner med stor entusiasm. Och hallon. Och melon. Vattenmelon, mmhm!