Att säga hej till vecka 22

 
Sju dagar närmare ♥ Magen i vecka 22 (21+0)

Jag undrar om jag någonsin kommer tröttna på den här bulan. Kanske. Kanske inte. Men det är verkligen en fantastisk resa att få se den växa. Och det blir bara roligare och roligare ju längre tiden går.

Och lilla frö? Längdmässigt växer mini med ungefär en centimeter per vecka, så nu måttar hen 27 cm. Vikten däremot, den bara rusar iväg uppåt och visar nu 360 gram på vågen. I detta stadium börjar bönan verkligen se ut som en nyfödd bebis i miniatyr, med tydliga ögonbryn och läppar. Den del av minis hjärna som tillverkar hjärnceller utvecklas mycket i detta stadium – så vi håller tummarna för att generna presterar på topp. Känseln förbättras än mer och där inne i magen utforskas både ansikte, armar och ben. Även matsmältningssystemet fungerar nu som det ska och tränas inför livet utanför magen.

Mama bear: Jag har fortfarande inte vant mig vid fotbollssparkarna där inne i magen och fascineras varje dag över denna upplevelse. Alla fosterrörelser har nu blivit extremt mycket tydligare, så jag kan utan problem urskilja minis egen dygnsrytm. För några dagar sedan skrattade vi åt det typiska att just nätterna är då som det är mest livat – just fint att det börjas redan nu. Fast idag, när jag läste om den nya veckan vi går in i, så kom förklaringen: ”när du vilar är kanske barnet som mest aktivt, medan det vaggas till sömns när du håller igång”. Logiskt. Och ganska mysigt när man tänker på det. Dessutom älskar både jag och Daniel att få kvällsstunderna med buffande, så det vore dumt att klaga.

Veckans cravings: Mat med vitlök är storpoppis. Och vi har köpt flera lådor jordgubbar sedan vi kom hem, bara för att stilla mitt sug på den fronten. Bortsett från det (plus citron då, som var det första Daniel sprang och köpte när vi landat) håller mina cravings för närvarande låg profil.