Att säga hej till vecka 24

 
Sju dagar närmare ♥ Magen i vecka 24 (23+0)

Magen verkar fortfarande ha stannat av helt i växten medan spänningen fortsätter öka – exakt när tänker det börja ta fart igen!? Det lär ju komma. Och det snart.

Och lilla frö? Från och med denna vecka ligger mini över halvkilosstrecket, och är nu 29 cm lång från hjässa till rumpa. Lungorna fortsätter utvecklas för fullt och de vita blodkropparna har börjat bildas. Balansorganet i örat är färdigutvecklat, men det är något vi kommer drilla även utanför magen.

Mama bear: Det känns så himla skönt att vi kommit såhär långt och att allt hittills har gått bra. Och om vårt lilla frö föds i denna veckan så finns faktiskt en liten chans att hen klarar sig – och de kommer bara bli bättre nu framöver. Det nya som akrobaten där inne har börjat med är att rikta cirka 80 procent av alla sparkar ner mellan mina ben, vilket skapar en plötslig ”kissa på mig-känsla” vid de mest olämpliga tillfällena. Nu har det tack och lov aldrig varit så illa att det faktiskt hänt en olycka, men den omysiga känslan finns där. Och i övrigt så märker både jag och Daniel hur styrkan på sparkarna mot magen tilltagit kraftigt. Häromkvällen sa jag att det hade varit ovanligt lugnt där inne under dagen, varpå Daniel direkt ville känna. Som svar på tal började mini langa fotbollskickar av en sådan kaliber att jag var tvungen att vända på mig för att inte bli öm.

Veckans cravings: Pariserbullar. Yes. Jag drog med Daniel i stans alla(!) caféer på jakt efter den rätta bullen – ingenstans gick den att hitta. Det, plus choklad som jag tidigare veckor inte ens velat äta under tvång. Sedan häver jag i mig vattenmelon, ananas och bubbligt vatten (gärna med citrus) varje dag, fast det är ju inget nytt.