Att säga hej till vecka 25

 
Sju dagar närmare ♥ Magen i vecka 25 (24+0)

Nog är det en liten boll nu, bebismagen. Vissa dagar har den en lite kantigare form innan mini hunnit buffa sig till rätta, och jag antar att det bara kommer bli mer äv det ju mindre utrymme hen får. Och bredvid min lillasysters platta mage får man verkligen perspektiv på hur mycket kulan vuxit sedan jag också var opreggo och relativt platt. Galet hur kroppen kan förändras.

Och lilla frö? 30 cm lång och 600 gram tung är vår lilla sprattelmaskin denna vecka. Sovtiderna är nu mer regelbundna där inne i magen, men precis som tidigare är det mest livat när jag vilar. Mini klarar nu även av att forma en knytnäve och har eventuellt redan en favorit när det kommer till att använda höger eller vänster hand.

Mama bear: Det är så himla spännande hur tydligt man faktiskt känner hur bebisen ligger där inne. Det är inte så att jag kan peka ut kroppsdelar, men det går att känna när det bökas runt och nästan exakt var mini vänder sig. Och blåsan, den känner jag också av ifall mini lägger sig lite knas. Det är mer än en gång som det blivit tokpanik på bara en sekund, för att sedan gå över någon minut senare. Magen börjar dessutom bli tyngre, och även om jag inte lider av det så blir jag tröttare och ömmare i ben och fötter efter långa dagar. Även ryggen belastas lite extra nu, vilket gör sig påmint lite till och från. Jo, och så har det blivit standard att jag får kramp i vaderna under nätterna. Fast även om kroppen blir mer sliten och trött så känns det otroligt lyxigt att få må såhär bra. Att verkligen kunna njuta. Det är jag himla glad för. Dessutom har nu ”boandet” slagit till med full kraft, och jag älskar varje sekund av att få fixa iordning, göra om och förbereda här hemma.

Veckans cravings: Jag vettitusan varför det flippat om helt, men choklad alltså. Det gick inte alls förut, och nu skulle jag lätt kunna sluka sju stora chokladkakor per dag om jag fick. Inga problem.