Att säga hej till vecka 29
Sju dagar närmare ♥ Magen i vecka 29 (28+0)
Senaste veckan har magen verkligen börjat puta ut extremt mycket mer, speciellt när jag precis vaknat på morgonen, och det märks så tydligt att lillgrodan ofta ligger och trycker i fram nu. Det är nytt för oss. Jag har inte heller känt av lika många sparkar mot magen, vilket också talar för att bebis pressar ryggen mot min mage och kickar mer bak mot min rygg istället.
Och lilla frö? Ja alltså hör på det här – 38 cm lång, men hela 1 kg(!!) tung. Förstår ni vilken milstolpe det är? Sprattelgrodan är verkligen en liten människa i miniatyr. Så ogreppbart på något vis. Och nu är vi inne i graviditetens tredje och sista trimester. Minis huvud och kropp är nu proportionerliga, och även om plats fortfarande finns inne i magen börjar det bli trängre. Vår böna kan kontrollera både sin andning och kroppstemperatur, och hen blir alltmer känslig för olika sinnesintryck.
Mama bear: Även om jag fortfarande känner mig relativt liten om magen så börjar det bli tungt, framförallt för ryggen. Det märks tydlig skillnad. Jag är även klumpig på det sätt att jag ofta snubblar eller trampar snett, något som sjukgymnasten förra veckan förklarade med att leder mjukas upp av hormonerna i kroppen (i syfte att luckra upp bäckenet en aning inför förlossningen). I övrigt mår jag fortfarande oförskämt bra, även om jag nu börjar bli lite tröttare och mer fysiskt begränsad än vad jag tidigare upplevt. Även småsaker som att luta sig framåt över en tallrik eller jobba på kontor en stund märks, inte minst då jag kan bli lätt illamående av att alla organ trycks ihop. I det stora hela är det dock frågan om just småsaker och jag mår egentligen helt fantastiskt. Vi har nog fortfarande inte förstått att det snart bara är 10 veckor kvar tills familjen utökas och att vi måste börja ta tag i saker. Vi mest lever i vår lilla bubbla där vi njuter av sparkar och det känns som om bebis kommer stanna i magen i ett år till. Fast tredje trimestern nu, det är ganska stort ändå. Och ganska nära.
Veckans cravings: Hemlagad mat i största allmänhet har stått högt på veckans lista. Men mer specifikt har nog suget efter Marabou-choklad (fast jag har inte kunnat bestämma mig för vilken sort jag egentligen velat ha), pannkakstårta med färska hallon och messmör varit. Ja, inte messmör på pannkakstårta alltså (så rubbade är inte mina cravings), utan på bröd. Hembakat bröd.