Att säga hej till vecka 33
Sju dagar närmare ♥ Magen i vecka 33 (32+0)
Idag firar både jag och bebis – en av oss fyller 23 år och den andra blir 33 veckor. En ovanligt festlig lördag helt enkelt!
Och lilla frö? 1,7 kg fördelat på 42 cm, hej hopp vad lillknodden växer. Huden är len och slät som följd av den ökade mängden fett i bebis kropp. Mängden fostervatten ökar inte längre, utan är konstant där inne. Hjärnan växer snabbt nu och lilla frös huvud ökar ständigt i storlek. Det nyaste för oss är att jag verkligen kunnat börja känna (och se) när mini har hicka. Tidigare har vi inte vetat säkert, men nu är det inte längre något snack om saken; här hickas det så det står härliga till! Musklerna har utvecklats och förmågan att reglera kroppstemperatur genom att svettas är nytt för denna vecka. Och om grodan skulle födas nu så klarar sig hen med hög sannolikhet lika bra som om födseln skulle ha skett i sista graviditetsveckan – en enorm lättnad och trygghet.
Mama bear: Nu känns det verkligen att vi börjar närma oss förlossningen. Den senaste veckan har vi både prickat av en föräldrautbildning och vårt andra pass med profylaxkursen. Efter föräldrautbildningen, medan vi lunchade på stan, så konstaterade Daniel att han ”nog minsann fick några sandkorn i ögat när vi såg förlossningsvideon”, varpå vi båda skrattade åt hur böliga vi kommer vara när det är vår tur. Jisses ja, vi gråter redan nu när vi tittar på videos från då främlingar föder barn. Det är så rysligt stort det här med att få sätta ett liv till världen. Och profylaxkursen var lika givande som sist, så därifrån gick vi tokladdade inför vad som väntar. Sådär förväntansfullt pirriga att vi inte riktigt vet hur vi ska kunna lägga band på oss själva.
I övrigt mår jag fortfarande bra. Nu det senaste har jag börjat känna av hur det plötsligt kan komma som en blixtrande smärta i bäckenet och ner i benen. Det går över fort och är fullt hanterbart, men det finns där. Så jag står fast vid min tidigare teori, att bebis har eller snart kommer vända sig med huvudet nedåt. Naveln har ploppat ut helt nu och sammandragningarna har blivit ett mer vanligt fenomen i vardagen. Så jo, nog märks det att vi närmar oss den stora dagen.
Veckans cravings: Chokladkakor i alla dess smaker och former. Det finns ingen hejd på det. Ja, och självfallet även Ramlösa citrus – det tror jag lär hänga med hela graviditeten ut.