Att säga hej till vecka 37
Sju dagar närmare ♥ Magen i vecka 37 (36+2)
Man vet att det är nära förlossningen när man går på ICA och ens BF börjar poppa upp bland utgångsdatumen på juicer och liknande. Älskar att ha detta förväntansfulla pirret i kroppen.
Och lilla frö? Jo, nu är mini uppe i 47 cm och 2,6 kg. Alla organ är fullt utvecklade och redo för världen utanför magen. De allra flesta bebisarna fixerar sig nu, och för en vecka sedan låg vår groda med huvudet nedåt (fast fortfarande inte helt fixerat). Mini sörplar i sig näring för fullt och det börjar preppas inför förlossningen som stundar.
Mama bear: Jag som haft tur med att foglossningen bara kommit i omgångar, och då varit relativt mild, åkte för en vecka sedan på en kväll av den sämre sorten. Det var så illa att jag inte tog mig ur duschen själv. Daniel fick bära mig, torka mig och klä på mig – och jag var hopplöst låst till halvliggande soffläge. Tack och lov försvann det dagen efter, även om jag fortfarande var mör i kroppen, och har inte kommit tillbaka fullt så kraftigt sedan dess. Ilandet från bäckenet upplever jag dock har tilltagit en aning (även om det inte är ihållande), vilket säkerligen inte är så konstigt med tanke på att grodan ligger och pressar sitt huvud mot olika nerver. Fast nu till det roligare. Samma dag som jag fick dunderfoglossning hörde Daniel lilla frös hjärta. Inte sådär med maskin eller tratt som vi brukar höra det hos barnmorskan, utan på riktigt – genom magen. Hur häftigt är inte det!?
Och så har vi börjat diskutera namnförslag nu. Inte på den nivån att vi ens är i närheten av att ha plockat ut några faktiska kandidater, men vi har ändå börjat skumma lite på ytan. Helt klara på namndelen lär vi inte bli före knodden hängt med oss ett tag på utsidan, men det är aldrig fel att ha några idéer. I övrigt lever vi fortfarande i en värld där det är långt kvar tills mini anländer. Vi har inte packat BB-väskan eller ens börjat tänka på det (vilket vi lär behöva göra ganska snart), och vi har fortfarande inte lyckats varva ner tempot. De ständiga uppmaningarna är ju att man nu ska ”vila mycket, ta det lugnt och gärna sluta jobba” eftersom det trots allt är en prestation jämförbar med ett maraton som min kropp har framför sig. Där är vi dock inte riktigt än. Men snart, snart ska vi börja skära ner på saker i almanackan.
Veckans cravings: Det är faktiskt inga cravings som dominerar just nu, men en ordentlig frukost står högt på önskelistan varje dag. Gärna havregrynsgröt med farmors lingonsylt – det äter jag nästan varje dag nu. (Ibland även till lunch eller mellis.)