Att säga hej till vecka 39
Sju dagar kvar ♥ Magen i vecka 39 (38+0)
Nu är vi på riktigt inne i bebismånaden. Galet upphöjt i kvadrat kan vi sammanfatta den känslan med. Ibland tycker jag att magen verkar ha sjunkit en aning, och lika ofta konstaterar jag att den nog fortfarande ligger ganska högt.
Och lilla frö? Hela 3,1 kg och 50 cm har vår böna nu nått upp till. De flesta bebisar ligger i denna vecka med huvudet nedåt och med hakan mot bröstet, den vanligaste förlossningsställningen. Möjligheten till rörelser inne i magen blir mer och mer begränsade, men de ska fortfarande hålla samma frekvens som tidigare. Navelsträngen är ungefär lika lång som mini, och fostervätskan förnyas var tredje timme. Nu kan förlossningen starta igång när som helst.
Mama bear: Den senaste veckan har vi hunnit med en hel del, och nu känns det lite mer nära och förberett här hemma. Vi har hämtat ut knoddens barnvagn (som nu står bäddad här hemma) och vi tog äntligen en kväll åt att kolla igenom allt med Försäkringskassan så vi vet vad som gäller och hur vi bäst ska pussla ihop det för att skapa en optimal tillvaro för just vår familj. Jo, och så har jag (tillfälligt) avslutat mina studier – att vara ledig har aldrig känts bättre. Ett besök hos MVC har vi också prickat av, och som vanligt var alla mätningar i topp. Lilla frö har fortfarande inte helt fixerat sig, men huvudet ligger där nere precis som vi vill. Under samtalet fick vi även skriva ihop förväntningar och förhoppningar inför förlossningen, något som fick oss att inse att det är hög tid att börja tänka på den delen. Det har alltid ”legat så långt bort”, men nu när det är nära känns det ganska aktuellt att börja planera lite, kolla upp sjukhus och ställa in sig mentalt på att det kan hända när som helst.
Fysiskt mår jag hundra gånger bättre än jag hade väntat mig. Även om kroppen är lite sliten och snabbare blir ordentligt mör så klarar jag av att göra allt jag vill, långpromenader inkluderat. Jag är fortfarande ganska övertygad om att det är en minimänniska med klaustrofobi (och någon form av bokstavskombination) som bor där inne och varje dag innebär en hård kamp om rätten till mina revben. Det är en extremt livlig och rörlig knodd, samtidigt som hen gör stor skillnad på om vi är hemma eller borta. Och den nyaste favoriten är att pressa ut rumpan i min vänstra sida samtidigt som hen tar spjärn med fötterna mot min högra sida. Resultatet? En fyrkantig, lätt ömmande mage. Lite charmigt är det dock.
I övrigt försöker jag äta regelbundet och dricka massor för att undvika att ha brist på något när det väl startar igång. Jag är dessutom konstant törstig så den delen sköter sig ganska naturligt – ingen går frivilligt runt med Sahara-feeling i munnen. Halsbränna är något som kom ganska sent i graviditeten för min del, men nu upplever jag att det kommer allt oftare. Och sömnen blir synnerligen lidande nu, något som jag intalar mig själv bara är tillfälligt. En försvarsmekanism som slår till för att jag alls överleva. Det där med att vakna nätter snart är vår standard har jag lagt i kategorin ”senare problem som inte bör dryftas”.
Veckans cravings: Jag vet att det är att synda såhär tidigt på året, men som preggo har man vissa frikort. Pepparkaksdeg och julmust är två sådana. Lyckan över att det finns pepparkaksdeg i kyldisken på ICA alltså – himmelriket!