Att satsa på det hormonfria alternativet
Jag har under många år haft ganska badass problem med mensvärk. Inte sådär lite halvont under en timme eller två, utan det har varit på den nivån att jag kräks, svimmar och akut måste åka in till sjukan för att få sprutor. Jag har gjort flertalet undersökningar (eftersom man trott att det varit cystor som trasslat) men varje gång har jag fått samma svar: ”det kunde omöjligt ha sett bättre ut där inne”. Så jag har kört p-piller, länge. Inte speciellt schysst mot miljön, och inte heller speciellt trevligt för kroppen. Jag har dock inte känt att jag haft så många val eftersom piller varit det enda som dämpat smärtan tillräckligt för att jag ska fungera som människa.
Sedan började jag tröttna på att min kropp inte mådde helt hundra när jag knaprade piller varje dag. Den kändes ur balans, och jag mådde egentligen inte alls bra. Inte så bra som jag vet att jag mår utan hormonrubbande preparat. I samma veva kom vi till den där punkten att vi kände att barn hade passat bra egentligen oavsett när det kom. Vi valde helt enkelt att göra ett försök att rensa min kropp och låta den vila lite. Det kan ju ta flera månader innan allt är ute ur systemet, så i smyg hoppades vi nog på att kroppen skulle vara återställd så det med lite tur kanske skulle kunna bli ett plus på stickan under hösten. Vi höll tummarna, men tog det absolut inte för givet.
Fast så hade vi problemet med den där mensvärken. Även om mina cykler alltid varit relativt regelbundna (tack och lov), så var de inte helt förutsägbara och det var svårt att planera utifrån när min kropp eventuellt skulle krascha och när vi behövde ha nära till sjukvård. Det var då jag ramlade över Natural Cycles.
Man vaknar på morgonen, mäter sin temperatur och lägger in värdena i en app. Utifrån dina personliga värden räknar systemet sedan ut ungefär allt om dina cykler. Exakt vilken dag mensen är beräknad, hur länge den kommer hålla på och när du har ägglossning. Man kan använda den som ”prevent” för att undvika graviditet (med 99,9% säkerhet – vilket är högre än vissa hormonpreparat), eller ställa in den på ”plan” för att öka sina chanser att pricka rätt och bli gravid.
Jag valde att använda den mest för att lära känna mig kropp och för att kunna planera min månad bättre. Perfekt för mig som generellt är ett kontrollfreak. Det kan ta några månaders mätningar i början innan systemet verkligen ”lärt känna” kroppen (så några fler dagar än nödvändigt rödmarkeras, för säkerhets skull), men eftersom mina cykler var relativt regelbundna gick det fort. Appen sa alltid rätt om beräknad dag för mens, så om jag kände minsta lilla tendens till värk den dagen kunde jag knarka tabletter av starkare sort från apoteket i förebyggande syfte. Och det fungerade för mig. Vi undvek alla kriser och slapp turer till sjukan. Jo, och eftersom den flera månader i förväg kunde peka ut när min mens skulle komma gick det att undvika att boka in större tillställningar just den kritiska förstadagen.
Sedan gick ju allt extremt fort för oss.
Pluset kom betydligt fortare än vi hade trott när vi ”smyghoppats på att balansen kanske skulle vara återställd till hösten”. Och även om vi givetvis visste att möjligheten fanns (ingen kommer hävda jungfrufödsel här) så var det liksom aldrig ett realistiskt alternativ. Vi hade räknat med att få försöka i många månader EFTER att hormonerna tagit sådär ett halvår på sig att gå ur kroppen. Och vi visste att det var långt ifrån självklart att det skulle gå ens då. Det var min bild av hur det skulle bli. Istället tog det två månader – utan aktiva eller medvetna försök.
Den första tiden var jag så extremt nojig över missfall. Jag visste att det inte var något jag kunde påverka oavsett, men varje dag fanns tanken med mig. Det gick inte att koppla bort. Någonstans där började jag finna lugnet i att lägga in mina mätvärden varje dag. Jag kunde stirra på den där stabila grafen och känna en gnutta lugn infinna sig i kroppen. Jag vaknade, mätte min temperatur och konstaterade att den fortfarande var förhöjd. Jo för så är det tydligen när man blir preggo – temperaturen går upp efter ägglossning och istället för att dala i samband med mensen så fortsätter den att ligga hög. Även om jag visste att det inte var ett säkert bevis för att det skulle fortsätta hela vägen ut så var det tillräckligt för mig där och då. Temperaturen var den enda indikatorn jag hade på att lilla frö mådde bra och allt var som det skulle där inne i magen.
Först nu har jag börjat slarva med mina mätningar (det är därför frågetecknen dyker upp på bilden där uppe). Nu är allt är mer ”säkert” för bebis (och jag har ju ändå ingen menscykel att hålla koll på), så jag använder mest appen för att följa minis utveckling vecka för vecka och titta på de små filmklippen som finns inlagda. Om det i framtiden blir aktuellt med syskon så skulle jag definitivt köra samma modell igen – för mig innebar det ett lugn som jag inte kunde få från andra håll. Förmodligen lär jag använda appen som preventivmetod däremellan också, mest för att det är skönt att känna att kroppen alltid får vara sig själv. Som bonus är det dessutom roligt att följa vad som händer inne i kroppen. Och nu hade vi kanske en omåttligt stor skopa tur den här gången när det ”bara hände” (samtidigt som vi kände oss redo), vem vet, men önskar man försöka aktivt kan det ju aldrig skada att öka sina chanser.