Att se Falkman få elektronisk tunghäfta (Arenal, Costa Rica)

När man är på andra sidan jorden och ligger sådär 7 timmar efter svensk tid får man skåla in tolvslaget mitt på dagen. Det blir helt klart lite kluvet. Men hey, vem tackar nej till dubbel bubbel? Inte vi åtminstone!

Och givetvis hade vi Loa Falkman med oss. På paddan. Väldigt stämningsfullt, och rätt ska vara rätt. Sedan kan det inte förnekas att vi blev aningen snopna när han bredde ut armarna och, mitt i sitt ”ring, klocka ri”, fick elektronisk tunghäfta. Nej det är inte ett skämt. Sändningen frös preciiiis där. Det bara dog. Tajmingen är imponerande dålig. Snopet som sagt, väldigt snopet. Men oj så vi garvade åt det. Årets mest minnesvärda stillbild, vid självaste tolvslaget.

Det sägs att Falkman missade det faktiska tolvslaget? Vi gjorde det med 110 procent säkerhet. Vi stod uppskattningsvis och skrattade åt en frusen bild av en tyst Loa med öppen mun och spretande armar när visaren slog över. En skål lyckades vi få till icke desto mindre. I glas av varierad modell (det går som sagt inte att vara speciellt petig när man ska skrapa ihop vad som erbjuds i ett hotellrum). Försenad eller ej. En skål för det svenska 2015.

Ja där satt vi alla samlade i ett grönt rum, åt chips med citronsmak (som jag borde börja importera till Sverige – fy bövelen så goda!), skålade i Champagne och konstaterade att vi hade 7 timmar kvar av vårt 2014. Att vårt år helt enkelt blev lite längre, jämfört med de hemma i Sverige. Det är lite speciellt att fira två tolvslag, det är det.