Att sikta mot nya mål

Vår tjej har ju sedan dag ett blivit tokförbannad varje gång vi lagt henne på mage. Indirekt träning har aldrig varit några problem, men det där med att göra saker i syfte att bygga muskler har inte varit hennes grej alls. Vi måste lirka och trixa. Nu när hon blivit aningen starkare har det dock börjat bli roligare med magläge. Ibland så pass att hon bjussar på ett litet leende. Det fungerar under tiden som vi skojar och busar med henne, men när inget händer runt henne så tröttnar hon fort, blir frustrerad och börjar böka runt. Och det är då som det riktigt spännande händer. När hon blir irriterad så blir hon så stark att hon faktiskt lyckas sprattla sig lite framåt. Långsamt såklart, men ändå. Och det är även då som hon gör försök till att faktiskt dra upp benen under sig för att så småningom (kanske) krypa.

Ibland tippar vi åt sidan, och ibland lackar vi ur innan vi ens börjat röra oss framåt, men det är betydligt mer än vad som hände i början. Det är så galet spännande att få följa ett barns resa genom livet. Att få se alla små framsteg och få se hur mycket de kämpat för varje framgång. Tänk att vi kanske snart har en bebis som kryper här hemma. För oss föräldrar är det ett hisnande stort steg på vägen vill jag lova.

∞
Body | PO.P