Att skriva in sig hos BVC

Mammas lilla fågelunge som ständigt gapar efter mat.

Det är inte riktigt rimligt hur stolt man kan bli i rollen som förälder. Sådär pyttesmå saker som utifrån sett kan verka ganska obetydliga är enorma för oss. Och efter veckans inskrivning hos BVC var vi så fjantigt malliga att vi höll på att spricka. Jag som oroat mig för att hon ska vara hungrig och att mjölken inte ska räcka började nästan böla av lättnad när barnmorskan brast ut i sitt ”men titta här – hon har ju gått upp massor!”. Tydligen hade min lilla fågelunge gått upp lika mycket i vikt på 3 dagar som hon måste göra på 2-3 veckor.

Och precis som tidigare konstaterade de att hon redan är fantastiskt stark, att hon är väldigt pigg och med i matchen samt att hon redan nu börjat fokusera blicken ordentligt. Men det som värmer mammahjärtat allra mest är nog ändå när alla påpekar hur harmonisk hon verkar, hur trygg hon känns och hur bra koll hon har på var jag och Daniel befinner oss. Att få något sorts kvitto på att vi ”gör rätt”. Det må låta fånigt, men bekräftelsen är så skön att få när man är såhär ny.

Ja vi lämnade BVC alldeles lyckofladdriga och lätta i kroppen. Tänk att just vi får behålla henne. Vår älskade lilla fågelunge som är alldeles perfekt. Jag kan inte riktigt tro att det är vi som skapat henne. Att hon bott i min mage och blivit så himla fin. Jag längtar redan till nästa besök hos barnmorskan.