Att snart ha en ettåring

Kan ni förstå att vår lilla, lilla snörpa fyller ett år på måndag? ETT HELT ÅR!? Nyp mig i armen. Föddes hon inte… igår? Förra veckan kanske? Jo, max förra veckan. Jag kan nästan börja gråta av tanken på att det går så himla fort. Det händer faktiskt fortfarande att jag gör det, i smyg. Jag vill inte att hon ska sluta sova i vår säng, spendera största delen av sin vakna tid i skolan och sedan flytta hemifrån. Jag vill att hon ska vara min bara min för alltid. Att vi ska lulla hemma hela dagarna och inte göra annat än att leka, prata och gosa. Nåja, min kommer hon visserligen alltid vara men ändå. Jag kommer ju inte alltid vara hennes största idol och favoritsällskap dagarna igenom. Så kan vi inte bara komma överens om att vi stoppar tiden en smula? That would be great!

Jag älskar för övrigt när jag går igenom arkivet och råkar trilla över jämförelsebilder som jag hunnit glömma att vi tagit. Det slår mig varje gång hur absolut galet det är att de små kan växa så himla mycket på så kort tid. Och hur mycket personlighet de hinner utveckla. Är verkligen evigt tacksam för att vi dokumenterat så mycket i bild och film det senaste året.

 
En ganska nykläckt Elsa (3 veckor) och en 9-månadersbusa. Vårt allt!