Att spana in djuren och smaka på ostar
Igår var vi iväg på utflykt hela högen. Helt enkelt få tid att umgås, se omgivningarna och njuta av solen. Vårt första stopp var en gård med ostförsäljning (bara för att vi älskar allt sånt) och senare passade vi på att luncha ute. Eller ja, delvis ute. Det började regna efter förrätten så då tog vi skydd inomhus. Elsa var på sitt bästa humör och hängde i gammelfarfars famn medan de kollade in alla djuren på gården. Världsamys!
Ni vet den där känslan av att inte riktigt kunna bestämma sig? Som när man har en morfar man egentligen är väldigt skeptisk till, men så kan han jamma loss och vara superrolig? Fruktansvärt jobbigt att bestämma sig för vilken del som väger tyngst där.
Gården låg verkligen mitt ute i ingenstans (vi trodde att vi körde fel några gånger), men var så välskött och fin. Och dessutom sådär idyllisk med djuren som går och betar i hagar överallt, precis intill. Tydligen har de bara öppet några veckor på sommaren, resterande del av året säljer de istället produkter på olika mässor eller liknande.
Vi missar aldrig en chans att klämma in fika. Livets goda. Och speciellt inte när det är såhär fint väder att man utan problem kan sitta ute och njuta i värmen. Lyxnivån på det! Elsa fick dela bakelse med morfar, så hon snodde jordgubbsmoussen medan han fick själva kakan. Mina föräldrar är experter på det där med att hitta tillfällen att fjäska in sig hos mini. Och när de ser min min så ursäktar de det hela med, som i detta fallet, ”det är ju så fräsch och god smak” (som om det genast gör saken bättre). Meeeen, man har trots allt bara semester några gånger om året. Så det kan hända att jag ser mellan fingrarna ibland.
Andra fina saker i livet som bebis är att ha en busig gammelfarmor. Sådant är himla uppskattat och hemskt roligt alltså. Vad jag hoppas att Elsa kommer få chansen att minnas de här människorna, att de får vara en del av hennes liv – länge. Barn kan aldrig vara omringade med för mycket kärlek, utan ju mer desto bättre. Och på tal om kärlek, har ni sett att Elsa fortfarande kan ha Pippi-tröjan som min kursare stickade? Finaste plagget i garderoben. (Och det enda som lyckats överleva i flera månader utan att bli för litet.) Och byxorna (med får-mönster, dagen till ära) fick mini av sin kompis Noa. Hur söta är de inte!?
Jo och så var det den där osten ja. Det är få saker i livet som slår en riktigt god ost, faktiskt. Och att få stå och prova alla möjliga sorter är rena rama himmelriket. Överflödigt att säga att det följde med ett gäng hem sen.