Att springa in i någon oväntad (Casco Viejo, Panamá)

Kvällen tveklöst mest spännande händelse. Efter en hel dels trixande på spanska och taxiåkande hamnade vi i stan. Mitt i centrum så att säga. Därifrån skulle vi sedan ta oss till den restaurang vi bokat in för kvällen, Casa Blanca, och på vägen hade vi tänkt se nya delar av stan. Jag ledde vägen. Helt slumpmässigt traskade vi fram och mest hoppades på att hamna hyfsat rätt, ja ni vet hur det är på nya ställen.När vi svänger runt en krök ser vi en röd matta och grupp människor som står utanför en party-upplyst kyrka (yes, ni läste helt rätt). Nyfikna som vi är traskade vi fram för att kika och bara minuten senare kom en gäng kostymklädda bodyguards. Strax efter dem kom en man, som uppenbarligen var känd nog att väcka intresse. Han hälsade på folket, och vi hälsade tillbaka medan han gick förbi.

Sedan frågade vi en av kostymnissarna vem mannen faktiskt var. Svaret? ”The President”. 

Jag vet inte om ni greppar det hela, det tog ett tar för oss också. Presidenten. PRESIDENTEN. Jomensåatte.. Rimligt. Vi var ute på en promenad i Panamá City och råkade springa på Juan Carlos Varela, landets president. Bara sådär.

Vi fick vår middag till slut. Och den var i sig inte så pjåkig, men det som lyfte kvällsupplevelsen mest var ändå det faktum att vi är så turistiga att vi hälsar på presidenten utan att ens veta vem han är. Att vi frågar hans bodyguards ”excuse me, but who is that man?”. Hela grejen är smått absurd. Men ja, en sådan resa har vi borta på denna sidan jordklotet.