Att stå pall för allt

Vad vill du säga till en lärarstudent? Skriv och hashtagga #PrataMedOss samt #rebellearners.

Nu i veckan gick historiens första Rebel Summer Camp av stapeln och det blev så rackarns bra. Studenterna, stämningen, innehållet, föreläsarna – ja ALLT blev så lyckat. Detta som vi hade jobbat för sedan nyår, ihopbakat till ett litet paket. Att vi är med och skriver historia. Det är häftigt. Och viktigt. Viktigt på riktigt.  

Nu packar vi om väskorna och pallrar oss över till Visby och Almedalsveckan. För er som är där, se till att haffa tag i en orange rebeltröja och häng en stund med oss. Det spelar ingen roll om du är fyrkantig, taggig eller neongrön. Vi vill inspireras av (och inspirera) alla! För er andra finns sociala medier. Häng med oss där. Det får vara nog med skitsnack om skolan, nu uppmanar vi alla att #PrataMedOss. Skicka iväg en tweet och sprid lite kärlek vettja!

En annan av filmerna från Rebel Camp. Och med det uppmanar vi lärarstudenter att inte ta någon skit!

Själv har jag legat nerklubbad sedan torsdag kväll, då jag kom hem. En timme efter alla hejdå-kramar på campet svimmade jag inne på T-Centralen i Stockholm. (Det kunde varit värre, jag fick fin hjälp och var tydligen klar nog att vifta bort det hela med ett ”jag skulle bara analysera hur hårt golvet var – inga konstigheter!”) Efter tågresan och väl hemma sov jag till 15.30, vilket var så länge att min mamma kände sig tvungen att gå in och kolla så jag andades däremellan. Och det första jag passade på att göra efter att jag vaknat var att trilla ner för trappan.

Jag skulle inte säga att de senaste dagarna varit briljanta här i sjukstugan. Men nu, nu är jag äntligen (halvt) på G. Väskan är redo inför Almedalen, jag sitter på tåget (åt rätt håll) och benen har burit mig såhär långt. Och jag har laddat med filmerna från veckan. Jag står pall för allt nu. Världen, bring it on!