Att ta brunch
Klockan åtta väckte han mig och sa att jag fick 30 minuter innan vi skulle åka iväg. Vart? Nej det sa han däremot inte. Så jag gnuggade ögonen, baxade in kalaskulan i duschen och stod färdig halv nio. Nåja, så färdig som man nu känner sig innan kroppen hunnit vakna fullt ut. Inte ens vår i vanliga fall morgonpigga böna i magen hade hunnit kvickna till helt.
Så släpade han med oss in till stan. En morgonpromenad senare bänkade vi oss i Linné för en långbrunch. Ni vet en sådan med fortfarande ugnsvarmt bröd, melon och nygräddade våfflor. Ja, och hundra andra saker. Allt det där som ett preggo till fru kan tänkas vilja ha. Och egentid. Hallelujah vad jag älskar egentid! Stället var nästan helt tomt på folk när vi var där (precis som jag vill ha det vid frukost) och vi kunde sitta bland tända ljus och prata om allt och inget. Bara vara.
Jo nog skulle jag säga att han gjorde bra ifrån sig, min man. Överraskningsbrunch bara sådär. En klart bra helgmorgon.
Brunch måste ju vara ett av de bästa påhitten någonsin! Älskar brunch!
Lätt! Mat rent generellt är ju något av det bästa, men brunch alltså. Det är grejer det!
Brunch måste ju vara ett av de bästa påhitten någonsin! Älskar brunch!
Hoppas du mår bra? Jag blir inte av med mitt virus i kroppen,kram.
Jodå, jag mår bara fint tack! 🙂 Håller tummarna för att du kryar på dig snart