Att ta det här med synen på alkohol

Det allra flesta saker är sådant som jag tycker är upp till var och en, och därmed sådant som jag inte värderar. Alkohol hör däremot till den kategorin som är en himla öm tå för mig. Jag har alltid haft problem med att tackla det där när andra människor är lättsamt inställda till exempelvis alkohol under graviditet. Kanske är det för att jag själv är så nojig på den punkten, och för att tanken är så extremt främmande för mig. Det har dock blivit betydligt mer påtagligt nu när jag själv har en liten böna i magen, och jag blir extremt provocerad av personer som försöker övertyga mig om att ”ett glas rött någon gång ibland är inga konstigheter – slappna av”. För mig är det helt absurt att folk vill, och dessutom tycker det är fullt okej, att chansa. Ingenstans i min värld är ett glas alkohol värt den risken. Aldrig.

Bara några dagar efter att vi fick veta att lilla frö låg i magen skulle vi iväg på pubrunda med chalmeristerna. Vi satte oss ner här hemma för att kolla upp alkohofria alternativ och insåg ganska snabbt att de flesta sorter inte var helt nollprocentiga. Utbudet var oerhört begränsat, minst sagt. Både för mig och Daniel kändes det extremt viktigt att inte riskera något, fast vi hade ändå hört det klassiska ”det finns lite alkohol i flera vanliga matprodukter också”. Vi visste helt enkelt inte vad som gällde i de fall där ”alkoholfritt inte är helt alkoholfritt” och hittade samtidigt väldigt lite information (från pålitliga källor). Jag gjorde då det mest logiska jag kunde komma på – jag ringde barnmorskemottagningen (när jag ändå skulle fråga om lite annat).

Jag vet inte hur längesedan det var som någon fick mig att känna mig så korkad över en fråga. Nog för att jag är nojig, men jag ansåg inte att det var en fullt orimlig att undra ändå. Tanten i luren höll uppenbarligen inte med, att tolka av hennes suckar och nästan fräsande ”pff, här går vi efter att det ÄR alkoholfritt om det STÅR alkoholfritt – det är inte så komplicerat!”. Jag satt där, lätt stum, och försökte igen med mitt ”joo, men jag vill veta om det kan riskera ha någon som helst påverkan ifall det exempelvis maxar gränsen och innehåller 0,5 % alkohol? Finns det några studier eller så som säger att det är helt ofarligt och ingen som helst skillnad på drycker inom spannet av vad som kallas alkoholfritt?”. Efter att hon med otrevlig ton repeterat samma svar två gånger till gav jag upp och avslutade samtalet med en känsla av att vara extremt övernojig, okunnig och töntig.

Det slutade med att vi köpte med några flaskor av en och samma sort (0,0% alkohol) som jag hade under kvällen vid pubrundan. Inte så varierat direkt, men en bebis chansar vi inte med här hemma.

Först några dagar senare försvann de där nästan skamsna känslorna av att vara överdriven och onormalt nojig, och byttes istället ut mot irritation. Jag hade en stund när jag var rysligt irriterad över hur oproffsigt telefontanten hade skött sitt jobb, och hur oschysst det är att få andra att må dåligt över deras försiktighet. Jag hittade Systembolagets egna sida om nolltolerans, där deras rekommendationer är att hålla sig enbart till dryck som är nollprocentig och där de skiljer på just alkofritt och alkofritt. Och när vi hade vårt första inskrivningssamtal (på samma mottagning som jag ringt till) frågade jag av nyfikenhet lite försöktigt vad deras normala policy var. Vår barnmorska (som förövrigt är helt fantastisk på alla tänkbara sätt) svarade precis det där jag ville höra: ”vissa väljer att chansa, och givetvis är då 0,5 % alkohol bättre än 10 %, men jag personligen hade hållit mig till 0,0 % eftersom man fortfarande inte vet var en säker gräns går”. Det var allt jag ville veta; finns det en liten risk (oavsett hur liten) så är det absolut inte värt det, men om det nu hade varit hundraprocentigt garanterat ofarligt så hade man ju inte behövt begränsa utbudet på festligare drycker mer än nödvändigt.

Som det är nu känns det oerhört bra för mammasamvetet att alkohol varit helt frånvarande. Vi dricker så sällan även i normala fall, så även innan jag visste om att jag var gravid hölls kroppen (och bebis) helt ren från sådana gifter. Och nu varvar vi några få sorters (nollprocentigt) bubbel här hemma – i övrigt är det bara mjölk och citrusvatten som gäller.