Att ta en brunch på landet

Mjölkfria brunchvåfflor och sol utanför fönstret. En bättre start på dagen.

Det känns så toklyxigt att vi får ha lite extra ledigt, hela familjen, och bara lulla runt ute på landet. Andas frisk luft, ladda batterierna och ta dagarna som de kommer. Speciellt nu efter allt med dopcirkusen, det tog en hel del tid och energi (även om det var fantastiskt roligt!), då känns det extra fint att inte ha något inbokat. Och att kunna äta brunch när min lillasyster propsar på det, det är fint. Jag har förmodligen sagt det förut, men vi har verkligen en så galet fantastisk familj. Ofta tar jag det för givet (för vi har alltid haft det såhär bra), men ibland så slår det mig vilken tur vi egentligen har. Familj och släkt som ställer upp nästan oavsett vad det gäller. Som nu, när jag äter mjölkfri kost för Elsas skull. Utan att det ens är något som diskuteras så är det självklart att alla helt plötsligt äter mjölkfria måltider ihop med mig. Ingen klagar utan alla bara kör och ställer upp på att testa nya grejer – för min och Elsas skull. Och min lillsyster som kommer in på morgonen, säger ”nu får ni (dvs. jag och Elsa – sjusovarduon) faktiskt vakna så vi kan göra brunch!” och det sedan visar sig att hon spenderat hela morgonen med att leta upp mjölkfria recept och varianter. Hur fint är inte det? Jo, nog har vi haft tur i familjelotteriet alltid.

Ja idag tjuvstartade vi våffelfesten och lyxade med ute-på-landet-brunch. En klart svårslagen start på påskveckan.