Att ta en middag i bergen (Casares, Spanien)

Jag vet inte vad ni tycker, men vita bergsbyar är himla mysiga enligt mig. Jag är alltid lika fascinerad över människor som väljer att bor där (de som nu gör det aktiva valet) och hur deras liv ser ut. Pendlar man till jobbet? Och kör man i så fall bil längs de där snirkliga bergvägarna varje dag, i alla väder, med tröttgnugget kvar i ögonen? Och var handlar du mat? Jag menar, det finns på sin höjd EN liten mataffär i anknytning till byn. Nöjer man sig med utbudet där? Så många frågor, och så väldigt få svar. Men fina är de, byarna. Och de ger en väldigt koncentrerad dos medelhavsfeeling.

Vi bestämde oss för att rulla runt Elsa i vagnen. Det var ett minst sagt instressant val, sett med facit i hand. Vi kan ju säga som så att det är aningen kuperat landskap att ta sig fram i. Och fördelarna med att hon exempelvis har en egen plats vid matbordet försvann liksom lite i och med att hon vägrade att vara någon annanstans än i knäet. Lagom avstånd för att kunna roffa åt sig tallrikar och sådant man som bebis gärna vill ha tag i.

Ser ni hur smala vissa hur är!? Galet! Hur får man ens plats att gör ett rum av det där utrymmet?

Min lillasyster skulle avlasta oss en sväng vid middagen, och tog därför Elsa i famnen medan de gick iväg och tittade på spännande saker. På håll såg vi andra hur ett gäng damer vinkade till dem. När min lillasyster gick närmare så plockade de mini ur famnen på henne och började gulla. Det var ingen fara alls och Elsa höll sig nöjd även hos främlingar, men det är ju så ovanligt att det händer. Min lillasyster stod lätt chockad en stund innan hon kvickt snodde tillbaka mini och travade med långa(!) steg tillbaka till vårt bord. Hon lämnade det inte igen.

Efter middagen knuffade vi vagnen hela vägen upp för alla backar, till högsta(?) punkten i byn. Och det är en bra bit upp kan jag meddela. Men solnedgången och utsikten vi blev belönade med gick inte av för hackor. Kolla bara ljuset!

Mina finaste! ♥

Sedan tog vi oss hela vägen ner för de kullerstensbelagda gatorna. Min mamma och lillasyster hjälptes åt att rulla ner den tomma vagnen, medan vi andra bar famnbebisen. Sanningen att säga var det nästan skönt att hon vägrade sitta i vrålåket där, mest för att det var så brant att jag var livrädd att tappa henne. (Det var även därför de hjälptes åt med att få ner bara vagnen. En bromsade i fram, och den andre höll emot i bak.) Men ner kom vi alla, och en fin kväll hade vi. Det kan verkligen rekommenderas om ni befinner er i trakterna, att åka upp i bergen en kväll och boka plats på restaurang. Värdefull tid!

∞
Shorts | Cubus
Amningslinne | Esther & Estelle
Skor | Gant
Jumpsuit | Po.P