Att ta en paus

Som ni kanske märkt så har det ekat tomt här inne ett tag nu. Ganska länge faktiskt. Detta året har inneburit en hel det motgångar, och i ärlighetens namn blev det för mycket för mig. Jag har aldrig upplevt sorg som den jag gått igenom det senaste halvåret, och det är en process jag fortfarande är mitt uppe i. Jag behövde helt enkelt en paus från allt. Min energi har inte räckt till för mer än det absolut nödvändigaste – att ta hand om vår dotter. Jag behövde skala ner, sålla och prioritera. Och som ni kanske förstår så hamnade att skriva för min egen avkopplings skull inte speciellt högt på listan.

Så den senaste tiden har jag bara fokuserat på att vara jag. På att andas, på att vara en bra mamma och på att hitta något ljus i tunneln. På att varva ner och hitta tillbaka till mig själv. På att finna stunder när sorgen inte ta över alltför mycket. En balans helt enkelt. Jag är inte där än. Inte på långa vägar. Men jag har fått lite utrymme och lite tid. Och det är först nu som jag faktiskt känner att jag trots allt vill försöka hitta tillbaka till något av det gamla. Så vi gör ett försök. Jag har mängder av saker som jag hade velat dela med mig av, både av tillbakablickar och av vad som händer just nu. Om energin räcker till så kör vi en ny vända här inne. Se det som en liten nystart.