Att ta kustvägen

Vi tar, som jag tidigare nämnt, resan upp i etapper och med mellanstopp. Inatt sov vi utanför Gävle, på Engeltofta Sea Lodge, och laddade batterierna inför en ny sträcka. Hade det varit varmare ute hade vi passat på att bada i poolen, men nu fick vi nöja oss med en promenad igår samt morgongympa i sängen idag. Inte så pjåkigt det heller.

Givetvis har vi laddat upp med gottis till lillfröken. 

Alltså detta. Mamma läste någonstans att man ska ”undvika motorvägen – ta kustvägen istället!” och vi köpte det rakt av. Spontant låter det mycket vettigt. Jag menar, vem uppskattar att sitta och brumma fram längs motorväg om det finns vackrare alternativ? Nä, inte så många. Så vi svängde av. Åh gud.

Den ”kustvägen” kan ha varit det minst kustiga jag skådat, någonsin. Den väldigt lilla vägen var proppad med tjälskott och hade en ynka liten glugg á sisådär 10 meter där man såg vatten. Resterande tid bestod utsikten av träd, träd och åter mer träd. Daniel var sjukt ivrig första gången vi skymtade vattnet och pekade med hela handen medan han hann utbrista ”TITTA där är vat.. där var vatten…”, innan vi hade åkt förbi. Och så var det med den utsikten.

Vi svängde även av till ett fik som det var skyltat till. Och fiket visade sig vara stängt. Jao. Men förutseende som vi är hade vi bunkrat med lite eget fika och kunde duka upp på en brygga vi hittade. Så lite vattenutsikt och lite fika fick vi – inte så som vi hade tänkt, men bra ändå. Och vädret fortsätter leverera solsken (peppar peppar!) varenda gång vi gör mellanstopp. Det vore dumt att klaga.