Att tackla en ny omgång baciller

Sådär när man lagom hunnit ropa hej och trodde faran var över. Att vi fått vår dos sjukstuga här hemma. Att vi var klara. Jo men visst är det då bacillerna slår till igen. Vabruari är inget skämt, tydligen. Jag må ha varit naiv, men jag levde i en värld där vi skulle ”klara oss ganska bra”. Mini går inte på förskola och vi är tillräckligt klipska för att undvika öppna förskolor och lekland den här tiden på året. Det är väl därför inte helt orimligt att tänka att vi inte skulle vara fullt så hårt utsatta, eller? Men uppenbarligen. Och eftersom vi har en knodd som absolut måste ligga och ansiktsflåsa alternativt tokhångla hela natten för att situationen ska kännas okej (är man liten och sjuk så är man) så lär ju inte vi andra klara oss från den här omgången heller. Å andra sidan är det inte magsjuka. Jag försöker trösta mig med att det kunde varit värre, betydligt värre. Men tjoho – ny vecka, ny förkylning. Välkommen måndag!

Lilla älskling, med tofflan i högsta hugg. Såklart. Hon är helt besatt av att jaga rätt på och tvinga på mig dem. Heh. Eh.