Att titta tillbaka och minnas lite extra

Nu har det gått ganska lång tid sedan vi kom hem från Centralamerika, så jag tänker att det kan vara lite fint att glimta tillbaka en aning. Om man inte känner att man orkar eller hinner ta sig igenom hela filmen, men ändå vill få en snabb guidning genom resans alla godbitar, så kan man spola fram till 12:05. Det är lagligt att göra så också. Tänk bildkaskad, fast på ett skönt sätt med feelgood-eftersmak. (Hett tips är att dra upp kvalitén till max först bara.)

Vi splittrade ju vår grupp den sista dagen (då några stannade kvar lite längre), men de som satt i vår minibuss tvingade jag att skriva ner sina tre starkaste intryck från resan. Inte värderande som i nödvändigtvis de bästa, utan bara de starkaste. Så vi kör en lista här nu tänker jag.

Mamma:

1. All snorkling – det var som att vara i en Hitta Nemo-film. Alla färger var så skarpa och vackra.
2. Den mentala bilden av hur mormor låg fastkilad i fladdermusgrottan.
3. Färgen på vattnet när man gick ner från Embera-byn.

Pappa (han ville prompt köra sina utan inbördes ordning):

• Alla broar av olika modeller (med rostiga järn och ruttna stockar) – utan viktangivelser. ”Om du får plats så testar du.”
• Gränsövergången var så frän. Så äkta – inte turistanpassat.
• Alla fobier och rädslor som Elise (aka lillasyster) har utmanat. Att hon övervann dem och hade sinnesnärvaro nog att kunna njuta av allt – trots att hon var så rädd.

Lillasyster:

1. Embera – att människor väljer att leva så enkelt av egen fri vilja, det är häftigt.
2. Snorklingen – hade en bild av ”en sandig botten och någon enstaka slemmig fisk”. Det visade sig vara en helt ny värld, och att simma nära fiskar blev inte ens läskigt.
3. Att både hon, Daniel och mormor faktiskt gick in i fladdermusgrottan – trots att alla tre var så rädda.

Mormor:

1. Gränsövergången – var som paralyserad hela vägen.
2. Att fastna i grottan och hinna tänka ”nu fastnar jag – nu är jag fast – nu lämnar de mig”.
3. Båtturen i Bocas del Toro när vi såg vilda delfiner.

Morfar:

1. Gränsövergången – fascinerande. HUR kan man ens ha en sådan gränspassage?
2. Naturen överhuvudtaget: artrikedom, vädret och alla olika vyer.
3. Skillnaden mellan Panamá och Costa Rica gällande hur man hanterar sopor och skräp – enorm.

Daniel:

1. Forsränningen – som skräckblandad förtjusning nästan hela vägen.
2. Hastigheterna i trafiken och hur alla kör. Det är alltid gasen i botten, oavsett omständigheter.
3. Att de hade så stora problem med sopor och miljömedvetenhet i Panamá.

Jag (och eftersom jag bestämmer allt här får jag säga fem saker):

1. När alla andra hann fly fältet medan jag stod ensam kvar och blev uppbjuden för dans hos Embera-indianerna. Och det faktum att resten sedan satt och åt medan de tittade på mina stela försök att följa.
2. Att vi har ätit patacones (omogna matbananer) varje dag och till precis allt.
3. När mormor halkade och föll i leran. Jag må vara ett hemskt barnbarn, men det får mig att skratta varje gång.
4. När morfar kastade sig ut för linbanan, hoppade i forsen och att han varit med på precis allt.
5. Blicken vi fick som svar när vi frågade ”vem den där snubben är” och det visade sig vara presidenten – obetalbart.